SATIR Vesslan ritar en del klockrena käftsmällar. Här är några:



Aftonbladets kampanj mot SD

Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
Det är de enda alternativ jag kan komma på för att förklara vad som håller på att hända med Sverige
SATIR Vesslan ritar en del klockrena käftsmällar. Här är några:




VALET 2010 Roger på Muslimska friskolan berättar följande:
”På den muslimska friskolan Römosseskolan i Göteborg röstade 2,08 procent av eleverna på Sverigedemokraterna i skolvalet 2010. Skolans rektor är den ökände islamisten Abdirisak Waberi som är moderaternas kandidat till riksdagen. Det finns alltså islamkritiska muslimska elever som röstar på Sverigedemokraterna, partiet vars ordförande ser islam som det största hotet mot Sverige.”
Ungdomstyrelsen
Här kan ni läsa allt om islamisten Waberi
SD fick 4,5 % på invandrartät Rosengårdsskola:
”På Apelgårdsskolan i Malmöstadsdelen Rosengård fick Sverigedemokraterna 4,5 procent av rösterna i skolvalet 2010. Invandrareleverna protesterar alltså mot den förda invandringspolitiken.”
PI vill nog påstå att eleverna tänkt sig rösta på S men tagit fel bland valsedlarna. Eller?
HISTORIA PI fortsätter med del 3-4 i vår serie (del 1-2) om riksdagspartiernas dåtida koppling till rasismen, nationalsocialismen och rasbiologi, sammanställd av redaktör Gustaf Jansson. Visste ni t ex att en socialdemokratisk riksdagsman en gång i tiden faktiskt nominerade Adolf Hitler till Nobels fredspris? Mer om detta i kommande artiklar. Nu handlar det om Moderaterna och Folkpartiet.
Gustaf har ordet:
Jag har tidigare skrivit två sammanställningar som redovisar Kristdemokraternas och Bondeförbundet/Centerns starkt brunfläckiga förflutna. Denna tredje del kommer att avhandla Högerpartiet/Moderaterna. Dessa har på intet sätt utmärkt sig på ett positivt sätt i detta fall, vilket här redovisas. Denna sammanställning bygger, precis som de två föregående samt de kommande artiklarna, på brev skrivna av Inger-Siv Mattsson (f.d. internationell sekreterare vid ett statligt forskningsråd) och adresserade till respektive partis ordförande. All text jag presenterar här är alltså Inger-Siv Mattssons egna ord och all upphovsrätt skall därför anses tillhöra henne. Explicit tillåtelse att sprida detta och efter eget skön redigera texten har dock givits mig.
Skeletten i moderaternas garderober
Statsminister Reinfeldt har uttryckligen deklarerat att "Jag tänker inte ge dem (Sverigedemokraterna) en millimeter i extra utrymme genom att svara på den typen av frågor som de vill att vi ska diskutera för att de ska komma in i samhällsdebatten." Med tanke på den sumpgas som stiger upp ur moderaternas bruna förflutna är det förmodligen bäst så för statsministern! Moderaterna är förmodligen ett av de partier i alliansen som vid sidan av centern har minst anledning att förhäva sig när det gäller Sverigedemokraterna. Rolf Clarksson, som satt i riksdagen för Moderaterna fram till 1994 var under 30-talet ledare för den naziorienterade Fosterländsk Enad Ungdom, FEU Han hade själv varit med om att bilda "Gråskjortorna" som de också kallades. FEU hade en egen specialformation som kallade sig Storm- och Slagstyrka, SS där Clarksson hälsades med "heil" och tilltalades med "min Ledare."
Clarksson satt en tid i den moderata riksdagsgruppens förtroenderåd! Bosse Schön berättar i boken "Där järnkorsen växer" om ett möte mellan riksdagsmännen Sundman och Clarksson utanför herrtoaletten i demokratins högborg – Riksdagen – varvid "centerpartisten Sundman gick i enskild ställning och gjorde nazihälsning till moderaten Clarksson och utropade: "Mein Führer" . Gunnar Prawitz som satt i Svensk Socialistisk Samlings styrelse och var redaktör för tyskunderstödda Nya Dagligt Allehanda blev efter kriget redaktionschef för Näringslivets Information, satt i Publicistklubbens styrelse och var engagerad i dåvarande högerpartiet. På 50-talet medverkade Prawitz i den europeiska fascistinternationalens tidning "Nation Europa." Han var medlem i Rotary och kyrkvärd i Sankt Görans församling. Professor Gunnar Björk med förflutet i Förbundet Svensk Ungdom satt i riksdagen för högerpartiet och var ordförande i Medicinska föreningen. Han hävdade att flyktingarna tog arbeten från unga svenska läkare och att det var olämpligt att låta "främmande folk, utan känsla för svenskt psyke och säker kännedom om vårt språk att giva vård åt en allvarligt sjuk människa."
Den moderate riksdagsledamoten Margaretha af Ugglas höll föredrag i Ungsvenska Klubben 1985 liksom Gösta Bohman 1987 samt riksdagsmannen och ledamoten av konstitutionsutskottet Birger Hagård 1987 och 1990. Gunnar Hökmark förklarade att "de inte haft klart för sig vad för slags sammanslutning de varit talare hos." Vilket förefaller osannolikt eftersom Margaretha af Ugglas var gift med Bertil af Ugglas, vars farbror Clas af Ugglas var redaktör för den "nationalkonservativa" tidskriften Fria Ord. Gösta Bohman var dessutom så gammal att han inte kan ha undgått att känna till Ungsvenska klubben. Birger Hagård hade umgåtts så pass mycket i högerextrema kretsar att han bara av den anledningen borde ha känt till klubben! Talarna vid mötena 1985 och 1987 har – av någon anledning – nogsamt undvikit att uttala sig!
Högern och tidskriften Fria Ord
Fria Ord, som var klart antisemitisk och antidemokratisk och. bl a förnekade judeutrotningen hade varit Sveriges Nationella Förbunds organ fram till 1980, då den blev ett "fristående organ för nationella konservativa tankar." I nr 50/1953 skrev fil dr Georg Brandell en artikel under rubriken "Våldsamt överdrivna uppgifter om judiska krigsoffren" och i nr 11/1954 kunde man läsa: "Sanningen om Dachau avslöjad. En skräckpropaganda av gigantiska mått utan underlag i verkligheten. Avsikten var att diskriminera hela tyska folket – 'bevisen' arrangerades i efterhand." I nr 12 fortsatte tidningen "Tyska krigsfångar tvingades 1945 av ockupanterna att uppföra 'gaskammare' – Skräckskildringarnas ohållbarhet avslöjas." Att högermannen Clas af Ugglas blev redaktör för denna tidning innebar inte att inställningen till judar ändrades. Så sent som i nr 4:1974 frågade tidningen: "Drömmer Tarschys och hans likasinnade samfundsbildare om att förbereda amerikanska tillstånd i Sverige, så att vi här en vacker dag får uppleva, att den judiska minoriteten i vårt land – liksom i USA – usurperar både regeringsmakten, utrikesledningen och försvarets högsta ledning?"
Invandringen var – med rätta – ett annat hot för tidningen under af Ugglas ledning. Nr 4:1972 förutspåddes att svenskarna skulle bli i minoritet i sitt eget land och nr 9:1972 konstaterade att regeringens invandrarpolitik medfört att "Det vimlar numera av ovårdade araber och antalet negrer – dock mera vårdade – är i påfallande stegring." I nr 1:1974 skrev tidningen om sin medarbetare Lars Hulthén som kandiderade i studentkårsvalet i Lund: "Valet fick emellertid en ljuspunkt för att inte säga cause célèbre genom den oberoende kandidaten Lars Hulthéns agerande". Hulthén ansåg att "två krav måste ställas på utländska studenter. De skall hålla sig till sitt eget lands kvinnor och efter avslutade studier omedelbart återvända hem." (1) Clas af Ugglas var även kyrkligt aktiv. På förslag av kyrkorådet för Kungsängens och Västra Ryds församling tilldelades han 1977 Kungl. Patriotiska sällskapets förnämsta guldmedalj för "långvarig gagnelig verksamhet".
Högern och Sveriges Nationella Förbund
Sten Eriksson var före och under kriget medlem i såväl Sveriges Nationella Förbund, SNF som Svensk Socialistisk Samling och stred som frivillig i Waffen-SS. Efter journalistutbildning var han fram till sin pensionering anställd vid höger/moderat-tidningen Skaraborgs Läns Allehanda i Skövde. "På redaktionen i Skövde var det bara chefredaktören och ytterligare någon som kände till kollegans förflutna i Hitlers dödsskalleprydda förband. De vars arbete det är att skriva granskande om verkligheten hade alla svurit tystnadslöfte. För dem handlade det om tidningens trovärdighet, därför var alla rörande överens om att Erikssons historia skulle förseglas och stoppas undan. Hade uppgifterna blivit kända vore Eriksson död som journalist, för vem vill bli intervjuad av en f d nazisoldat? Vem vill köpa en tidning där en av Hitlers legoknektar skriver kulturartiklar?" (2) 1937 gick Sveriges Nationella Förbund samman med Per Engdahls nysvenska rörelse varvid den nazistiska linjen markerades ännu skarpare. Som mellanhand vid förhandlingarna fungerade Sten Natt och Dag som senare blev socialredaktör på Svenska Dagbladet.
Sveriges Nationella Förbund tog från 1941 till krigsslutet emot pengar från Tyskland för att ge ut den dagliga tidningen Dagsposten. "SNF och ett antal andra grupper utgjorde en brygga mellan nazisterna och den etablerade högern" konstaterade Anna-Lena Lodenius i en artikel i DN den 21 augusti 2007 under rubriken "Det svenska hatet var väletablerat." (3) Lodenius skriver vidare att "mycket av det som skrivits om antisemitism och rasfrågor under 30- och 40-talen har uppehållit sig vid en handfull mindre nazistpartier som var tämligen marginaliserade redan under det sena 1930-talet. Rättsprocesserna efter krigsslutet visar att de inte ens tog emot särskilt mycket pengar från Nazi-Tyskland för att bedriva sin verksamhet jämfört med nationalistiska kretsar som stod högern nära." SNF hade 1934 uppstått ur Sveriges nationella ungdomsförbund, SNU som dittills fungerat som högerns ungdomsförbund. I SNU hade nationalsocialismens idéer vunnit terräng och förbundet hade tagit efter nazistiska arbetsmetoder. Ett konkret uttryck för detta var att förbundet 1933 skapade kampgrupper som uniformerades med grå skjortor och blå armbindlar. Chef för dessa kampgrupper var blivande översten och regementschefen i Östersund Alf Meyerhöffer. Han var samtidigt riksdagsman för högern. Efter valet 1934 blev han en av SNU/SNF:s tre riksdagsmän. I sin egenskap av regementschef anordnade han under kriget ett stort opinionsmöte i Östersund där Per Engdahl var talare. (4)
Inför bildandet av Riksföreningen Sverige-Tyskland publicerade tidskriften Sverige-Tyskland i april 1938 ett upprop undertecknat av 415 personer. Upproret inleddes sålunda. "Men beklagande måste man konstatera, att i vårt land det i viss mån oundvikliga ställningstagandet till det nya Tyskland på sina håll urartat i en tyskhets, som i längden verkar förödande på det goda förhållandet mellan oss och det tyska frändefolket. /…/ Föreningens ändamål är alltså att på rent svensk grundval, utan ställningstagande i partipolitiken (sic!) verka för ett rättvist bedömande av det nya Tyskland." Ett stort antal av undertecknarna av uppropet var organiserade nazister: C E Carlberg, Rütger Essén, Gunnar Furugård, Erik Grafström, professor Gösta Häggqvist, Gunnar Prawitz, kyrkoherde Ivar Rehdin, direktör John Weibull m fl. Gösta Häggqvist var mycket aktiv i Samfundet Manhem och hade ingått i styrelsen för Rasbiologiska intstitutet. Han var även ledamot i Nobelstiftelsens fullmäktige och i Kungl Vetenskapsakademin.
I detta tvivelaktiga sällskap fanns två ledamöter av riksdagens andra kammare, nämligen högermännen kommendör Björn Holmgren och direktör Edvard Lithander. Också den blivande högerriksdagsmannen och kammarherren James Dickson samt advokaten och landstormskaptenen C P Ossbahr fanns med. Ossbahr var verksam inom Stockholms befälsutbildningsförbund och satt i Stockholms stadsfullmäktige för högern 1927-1946. (5)
"Här behövs utvädring"
Tre andra namn av intresse i allians-sammanhang är Th Åke Leissner (efternamnet förefaller bekant!), Arvid Fredborg och Gunnar Unger. Dessa tillhörde grupperingar som – enligt Ola Larsmo i Djävulssonaten. Det svenska hatets historia – kunde tänka sig ett militärt samarbete med Tyskland och som aktivt tog ställning mot att släppa in judiska flyktingar i Sverige. Leissner grundade 1934 Nationella studentklubben dvs Uppsala-avdelningen av Sveriges Nationella Förbund, SNF. Leissner medverkade också i SNF:s undersökning av "judefrågan" 1935 där man kartlade "det judiska inflytandet vid universitetet." Kretsen kring Fredborg – som f ö kallade sig nationalister – tog 1937 tillsammans två representanter för den Nysvenska rörelsen under kuppartade former makten över den borgerliga studentföreningen Heimdal. I föreningens årsbok 1939 kunde man läsa att "man kan med tillfredsställelse notera att regeringen ej funnit det lämpligt att lyssna till röster, som höjs för en mer liberal invandringspolitik gentemot de politiska flyktingarna.
En sådan skulle otvivelaktigt ha skapat svåra motsättningar och tillfogat samlingstanken svår skada." Den nationella samlingen var m a o viktigare än att släppa in judar och andra flyktingar i landet. "Och man skall aldrig tro, att vi, som sätta Sveriges rasliga enhet som en hörnsten i vår statsbyggnad, någonsin kommer att upphöra att bekämpa alla tendenser att intaga flyktingar av judisk eller annan oss främmande ras." Det var i detta nya Heimdal som Fredborg och Leissner 1939 intrigerade fram det s k Bollhusmötet, då Uppsalas studenter antog en resolution mot att Sverige skulle släppa in tio judiska läkare som flytt Nazi-Tyskland efter Kristallnattsprogromen 1938.
Utkastet till protest mot "importen av intellektuell arbetskraft" hade skrivits av Leissner. Vid mötet var Fredborg den första som talade om "rasfrågan". "Det allvarligaste med hela problemet är emellertid att det ej endast är ett fackproblem utan även ett rasproblem. Det vore löjligt att förneka den saken. /…/ Även en mycket måttlig invandring skulle skapa en irritation, som väl av ingen kan betraktas som önskvärd." (6) Fredborg och Leissner var huvudförfattare till den extremnationalistiska pamfletten Den svenska linjen som gavs ut 1940 och blev ett lyckokast för nämnde Fredborg och hans Heimdalkamrater. "Skriften är inte så mycket ett avståndstagande från Nazi-Tyskland som en skiss för hur Sverige ska kunna spela en roll i ett framtida tyskt Europa." (7) Längre fram i skriften följer kapitlet Rashygien och immigration. "Det finnes enligt vår uppfattning ingen anledning att på grund av avskräckande exempel utomlands förneka vårt behov av en sund raspolitik. Det gäller för oss till exempel att komma till rätta med frågan om mindervärdiga elements fortplantning, som framför allt gör sig påmint i våra sinnesjukhus och på våra sinnesslöanstalter… Försök att i större antal placera judiska flyktingar som yrkesutövare i vårt land ha vållat stark kritik och skulle även i framtiden skapa konflikter."
Även Gunnar Unger från den s k "nationella" föreningen Svensk ungdom och 1937-38 redaktör för tidskriften Svensk Ungdom – som finansierades av affärsmannen Axel Wenner-Gren – medverkade i skriften. I denna upprepade man så gott som ordagrant budskapet från Den svenska linjen om "behovet av en sund raspolitik: "Det övervägande flertalet yngre svenskar – och vi utgöra inget undantag – anse vidare vårt folks enhetliga sammansättning vara ett oförytterligt värde. Försök att i större antal placera judiska flyktingar som yrkesutövare i vårt land ha vållat stark irritation och skulle även i framtiden skapa konflikter. /…/ Men kan man förändra en så komplicerad process som befolkningsutvecklingen utgör? Med Tysklands exempel för ögonen vågar man svara ja." I sin artikel i DN "Här behövs utvädring" påpekade Ola Larsmo: "Sådant är tonläget i den skrift som givit namn till Fria moderata studentförbundets ännu utkommande Svensk Linje. Pamfletten öppnade dörrarna för sina författare från Heimdal och snart sitter flera gamla Bollhusantisemiter på viktiga poster inom 1940 års höger, de poster de behåller också efter det att antisemitismen hösten 1942 inte längre är rumsren.
Här finns ett visst utvädringsbehov. Ingen i dagens höger orkar liksom ta i det." Men att kritisera Sverigedemokraterna, det orkar man!
I DN den 11 mars 2006 konstaterade Larsmo än en gång: "Pamfletten blir en framgång och öppnar dörren in i tidens Högerparti. För Fredborg blir den biljetten till korrespondentrollen i Berlin dit han reser 1941 för SvD:s räkning." I nr 6-7:1937 av Svensk Ungdom skrev Unger en längre essä med rubriken Den stora chimären. "Det som avsågs med "chimär" var den parlamentariska demokratin" konstaterade Ola Larsmo i DN den 5 maj 2008 och citerade Unger: "Demokratismen är en myt /…/ Det är ingalunda säkert att icke demokratien och demokratismen för Sveriges del inom kort ha spelat ut sin roll /…./ Nationell radikalism är framtidens fältrop." I samband med krigsutbrottet rekryterades Unger till sekreterare vid Statens Informationsbyrå, senare Statens Informationsstyrelse med uppdraget att upplysa landets chefredaktörer om vad som var lämpligt och mindre lämpligt att skriva. Unger var synnerligen kritisk mot alla antinazistiska chefredaktörer och tidningar – bland dem Torgny Segerstedt och Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, Ture Nermans Trots Allt! samt Eskilstuna-Kuriren och Nu.
Brunt förflutet inget hinder i karriären
Enligt Ola Larsmo "skedde aldrig någon direkt uppgörelse med Bollhusmötet vare sig inom högern eller andra kretsar som de drivande personerna hörde till. Tvärtom fortsatte det nätverk av kontakter som föddes under studentåren att leva kvar. Många av personerna placerade sig på ledande poster i politik och näringslivet." "Flera ur Fredborgs Heimdalkrets gick med pamfletten "Den svenska linjen" som entrébiljett in i politiska karriärer. De återfinns åren efter kriget på förtroendeposter och får inflytande över högerns utveckling. "Den svenska linjen" är också en skrift i den svenska högerns historia som man ännu nämner med stolthet" konstaterade Larsmo i sin DN-artikel. Med den välvilliga tolkningen att "man förmodligen inte vet vad som står i den." Tror man på en sådan naivitet hos dagens slipade moderater tror man förmodligen också att jorden är platt, att månen skall trilla ner, att tomten kommer med julklapparna och storken med de små barnen!
Den nazianstrukne Fredborg, som varit Svenska Dagbladets Berlinkorrespondent 1941-43 och utgivare av tidskriften Obs!, blev 1952 "utrikespolitisk konsult" bl a i Wien för svenskt näringsliv. (8) Han fortsatte samtidigt att försvara fascistiska och totalitära regimer – bl a grekjuntan efter kuppen 1967 (Svensk Tidskrift 1/68) och Chiles Pinochet – med exakt samma argument som i sin ungdom. I Svensk Tidskrift 2/74 avlossade Fredborg en rejäl salva mot Harald Edelstam för att denne brutit mot diplomatiskt protokoll genom att rädda flyktingar från Pinochets dödspatruller. I den sista intervju han gav i DN den 24 maj 1995 slutade han med att uttrycka sin stolthet över den orden han fått av Franco! Larsmo är kritisk mot att Fredborg genom sin bok Bakom stålvallen, som utkom 1943, av högern fått äran av att ha avslöjat förintelsen i Sverige och konstaterar att "hjälteglorian är oförtjänt. Andra var före honom. Och sin totalitära syn behöll han livet ut." Ola Larsmo avslutar sin artikel med ett råd till moderaterna : "Trots alla Fredborgs stilistiska företräden vore det nog ändå bra för den svenska högern att hitta en annan galjonsfigur för avståndstagandet från nazismens folkmord." Också Gunnar Unger blev så småningom känd som mångårig medarbetare på Svenska Dagbladet. Ibland är preskriptionstiden kort! Om det inte gäller Sverigedemokrater vill säga.
"En av Konungen stadfäst statlig rasism"
I inledningskapitlet till Soldatinstruktion 1929-38 med rubriken "Vår folkstam" slogs fast att "Det är i folkets rasegenskaper som vår förmåga och kraft ytterst bottna. För en nation är bevarandet av rasens goda egenskaper av utomordentlig betydelse i den ständigt fortgående tävlingskampen mellan folken. Nationens kraft, välstånd och kultur bero därav. Därför utgör blandning med en icke likvärdig ras en av de största farorna för ett högtstående folk. Det kan betyda kulturell och ekonomisk tillbakagång. Rysslands och Balkanhalvöns folk hava exempelvis i betydlig grad varit utsatta för ogynnsam rasblandning, vilket i sin mån kan förklara dessa områdens efterblivenhet. Ett gott folkmaterial är vårt lands största rikedom." Författaren till denna soldatinstruktion heter Harald Malmberg och hade 1928 utnämnts till statsråd och chef för försvarsdepartementet i amiral Arvid Lindmans högerregering. Man kan undra varför alla dessa f d nazister/fascister aldrig nämns när deras partier omtalas i massmedia? Varför är däremot varje koppling till nazism och fascism – om än aldrig så perifer – så intressant när det gäller Sverigedemokraterna?
Källor som Inger-Siv Mattsson hänvisar till:
(1) Karl N Alvar Nilsson: Svensk överklass och högerextremism under 1900-talet, Federativs förlag 2000
(2) Bosse Schön Där järnkorsen växer, 2001
(3) Källa Ola Larsmo i SvD 11 mars 2006
(4) Källa om Clas af Ugglas och Fria Ord: Karl N Alvar Nilsson Svensk överklass och högerextremism under 1900-talet
(5) Källa om Riksförbundet Sverige-Tyskland: Karl N Alvar Nilsson: Svensk överklass och högerextremism under 1900-talet
(6) Ola Larsmo Djävulssonaten
(7) Ola Larsmo i en artikel i DN under rubriken "Här behövs utvädring" i mars 2006
(8) Sven Ove Hansson har i sin bok Till höger om neutraliteten, 1985 kartlagt Fredborgs verksamhet inom svenskt näringsliv
Detta är den fjärde och sista delen av redovisningen rörande historiska nazistsympatier hos Allianspartierna. Den avhandlar Folkpartiet.
Skeletten i de folkpartistiska garderoberna
Samtliga borgerliga partier hade proselyter i bl a Per Engdahls och Ragnar Erikssons – sedermera Edenmans – nazistiska förbund Det nya Sverige. En av de mest aktiva och uppskattade medlemmarna bland dessa Uppsalafascister hette Birgit Grabe, gift Rodhe, och gjorde karriär i folkpartiet bl a som skolminister i en av de borgerliga regeringarna på 1970-och 80-talen. Folkpartiet har haft valsamarbete med dåtidens stora nazistpartier, bl a med Sven Olov Lindholms Sveriges Nationalsocialistiska Arbetarparti, SNAP som 1938 bytte namn till Svensk Socialistisk Samling, SSS. Vid kommunalvalet 1938 hade SNAP/SSS, Folkpartiet och Högerpartiet gemensamma vallistor i Härnösand och Uddevalla. Dessa listor resulterade i totalt 13 mandat. I Haparanda, Nybro och Nässjö ingick Folkpartiet valkartell med det minst sagt högerextrema och antidemokratiska Sveriges Nationella Förbund, SNF. Dessa gemensamma listor resulterade i 28 mandat. I kartell med Folkpartiet och högern fick SNF ett 70-tal mandat i Sjöbo, Karlskrona och Eksjö. I Mölndal tog SNF mandat i kartell med Folkpartiet, högern och Bondeförbundet. Fyra år senare – 1942 – ställde Folkpartiet åter upp i valkartell med SNF och Högerpartiet i Malmö och erövrade 10 mandat.
De borgerliga partierna hade alltså inga som helst problem med att samarbeta med nazister och fascister. Trots att judeförföljelsen i Tyskland vid det laget tagit fart på allvar och uppgifterna om vad som hände i Tyskland även nått Sverige var detta inget som helst hinder för bl a liberalerna att samarbeta med nazisterna! Men om sitt eget förflutna som samarbetspartner till "de bruna lössen" talar de aldrig idag. De tiger givetvis som muren om detta "fiskande i grumliga vatten" som det ju brukar heta när det gäller sverigedemokraterna.
Folkpartiet har givit hyckleriet ett ansikte
I en debatt för några år sedan i SvD om folkpartiets förhållande till nazi-Tyskland försökte Lars Leijonborg och Erik Ullenhag förneka att partiet 1941 röstat ja till 'svenskt stöd till nazismens krig' – dvs till transiteringarna – genom att påstå att "motståndet var större i folkpartiet än i de andra partierna." Historikern Henrik Arnstad avslöjade bluffen: "Detta är faktafel. Den socialdemokratiska riksdagsgruppen röstade nej. Folkpartiet röstade ja. Punkt. Folkpartiet borde anlita en historiker innan Leijonborg och Ullenhag försöker skriva historiska debattartiklar /…/ Leijonborg menar att det var okej för folkpartiet att stödja nazismen 1941 eftersom andra partier gjorde detsamma. En mycket märklig inställning. "
"Även om folkpartiet var det minst nazianstrukna av alliansens partier ansåg de dock att en nazitysk seger vore det bästa för Sverige för att skydda oss mot bolsjevismen" som DN:s chefredaktör konstaterade i en ledare. (1) Beträffande transiteringarna – eller "resetrafiken" som den eufemistiska omskrivningen löd – kallade vice talmannen och folkpartisten Ivar Österström tysktågen för "en liten vänlighet, visad en vänligt sinnad makt, som varje dag visar nya vänligheter." (2) Den 29 april 1940 uttalade sig Österström om det norska folkets frihetskamp: "Historien har knappast någon motsvarande exempel till det norska på allmän upplösning, desorganisation, förvirring, brist på fattning och ledning samt hopplös uppgivelsevilja. Man frågar sig hur det är möjligt att en demokratisk nation till den grad kan falla sönder i provens stund och visa sig vara skal utan kärna. Allting har ett pris. Även friheten. Ett pris i pengar och ett moraliskt pris. Norge har på ett avgörande sätt brustit beträffande bådadera. Dess öde måste fullbordas. "
"Orden står kvar oförändrade och bevarade åt eftervärlden som ett monument över Sveriges hållning till Norge år 1940 – som ett vittnesbörd om det officiella Sveriges hållning till broderfolket i dess hårdaste prövnings stund" konstaterade Vilhelm Moberg i De ofria ordens tid. 1944 gav Ture Nerman ut sin pamflett 1940 års män, där han brännmärkte fyra kända politiker som "anpasslingar".
Med detta ord avsåg Nerman de politiker som var "ekon av regeringens politik och helhetssyn". En av dem var folkpartisten Österström. (3) Folkpartisten Erik Boheman som var kabinettsekreterare 1938-44 var tveksam i valet mellan demokrati och de nya idéer som nazismen representerade. Från en informationsmiddag för näringslivets och försvarets toppar på hotell Rosenbad den 18 november 1940 noterade Sven Grafström: "Boheman talade något om att han egentligen inte för sin del försvurit sig åt demokratin.". Bohemans avståndstagande från demokratin utgjorde givetvis inget hinder för hans fortsatta diplomatiska karriär: Envoyé i Paris 1944-47, ambassadör i London 1947-48 och i Washington 1948-58. 1960 blev han vice ordförande i utrikesutskottet och var även verksam inom exportindustrin.
Det liberala Torsten Kreuger-ägda Aftonbladets utrikeskommentator tog inte avstånd från Hitler och de våldsmetoder nazisterna använt sig av under 30-talets maktkamp. Den tyska propagandan avspeglades i såväl nyhetsartiklar som i ledarkommentarer. AB menade redan i mitten av 30-talet att "nazismen var mogen att ta makten och dessutom parlamentariskt motiverad. Hitler hade en önskan att göra det tyska folket lyckligt." När Tyskland den 22 juni 1941 anfallit Sovjet uttryckte de liberala tidningarna Stockholmstidningen och Aftonbladet förståelse för den tyska saken och framställde Hitler som "frihetens värn" på sina ledarsidor.
Under rubriken "Europas frihetskrig" skrev Aftonbladet i en ledare: "Det av västmakterna inringade Tyskland har sprängt sina bojor och går nu med fri och ökad styrka till sin europeiska, sin världshistoriska mission att krossa den röda regimen, som utgjort ett hot mot själva frihetens princip." 1941 pläderade Aftonbladet för en "modig uppslutning" på nazi-Tysklands sida. Också högertidningarna Helsingborgs Dagblad och Norrbottens-Kuriren var 1941 influerade av Hitlers korstågspropaganda mot Sovjet. Man kan undra varför alla dessa f d nazister och fascister inte nämns när deras nuvarande partier omtalas i massmedia? Varför är däremot varje koppling till nazismen – om än aldrig så perifer – så intressant när det gäller Sverigedemokraterna?
Avslutningsvis…
Under rubriken "Släpp in forskarna i historiearkiven" skrev Leijonberg & Ullenhag i SvD för några år sedan: "Forskarna måste få studera varför det officiella Sverige anpassade sig efter nazisterna – Sverige måste på allvar göra upp med vår hållning till nazismen." Just det! Mot den i mina fyra brev skisserade bakgrunden har allianspartierna betydligt större och mörkare fläckar i sitt förflutna än Sverigedemokraterna. De idag etablerade partiernas tidigare idéer om ras, invandring, flyktingmottagning, människosyn, "vi och dom" etc stiger som sumpgas ur det förflutna. En viss återhållsamhet i fördömande av sd skulle därför vara klädsam. De som med stora bokstäver talar om "alla människors lika värde" bemöter Sverigedemokraterna som om de vore mindre värda än andra. Hur går den ekvationen ihop, hr Björklund?
Källor som Inger-Siv Mattsson hänvisar till:
(1) Henrik Arnstad i SvD: Folkpartiet bör granska sin egen historia
(2) Vilhelm Moberg:: Att stå, det onda emot. Om kriget och friheten
(3) De tre övriga var socialdemokraterna försvarsminister Allan Vougt, Richard Lindström och Harald Åkerberg. Källa: Jan Linder: Andra världskriget och Sverige. Historia och mytbildning. Svenskt militärhistoriskt bibliotek, 2002


ASYLSÖKANDE Utanför Lysekil ligger Siviks camping vid havet med omgivande klippor. Men sommaren är över och de eventuella som bor där året om får nu dela sin samvaro med 100 asylsökande zigenare från Serbien. Villavagnarna är cirka 30 kvadratmeter stora och har fem eller sex bäddar. Men enligt uppgift kommer det bo det dubbla i varje villavagn. Till vintern ska de asylsökande ha fått andra bostäder. Migrationsverket har gått förbi kommunen helt och gjort ett tvåmånadersavtal med campingens ägare, Morgan Livh. Enligt en källa är det ingen av de som anländer till Lysekil som pratar svenska eller engelska, medan några enstaka kan tyska. I övigt är det bara serbiska.
Kommunen säger:
– Vi har fått knapphändig information från Migrationsverket, men vi söker dem och ska försöka att få tag på dem, säger kommunalrådet Roland Karlsson (FP).
Det är samma Morgan Livh som även driver campingen på Öland och som nyligen fick ta emot 130 zigenare, baserat på samma upplägg med migrationsverket. Och även där gick man helt för kommunen, som fick veta det efterhand. Dessutom avbokade campingägaren alla som stugor som hade bokats upp av svenskar och turister – till förmån för asylsökande zigenare…
NEGERBOLLSKVINNAN Som ett led i sitt public service-uppdrag publicerade Sveriges Television under valdagen på SVT Debatt ett så kallat konstprojekt där den iranska kvinnan Roxy Farhat klär av sig spritt språngande naken och gör en negerboll av sig själv genom att smeta in sig i, samt åla runt i ingredienserna. Ovanstående video är kanske därför inte SFW (Safe For Work).
Syftet med hela konstprojektet ska vara en slags protest mot Sverigedemokraterna. Anmärkningsvärt är även att hon överhuvudtaget får använda begreppet ”negerbollar”. Frågan är om en etniskt svensk skribent kommit undan med det. Dock verkar hon ha dålig koll på receptet för negerbollar, då hon använder matolja och vetemjöl, samt verkar ha missat havregrynen helt. PI publicerar därför ett fullständigt recept på negerbollar nedan (variationer kan givetvis förekomma, men detta är grundingredienserna):
Recept på negerbollar/chokladbollar
100 g Smör / Margarin
3 dl Havregryn
1 1/2 dl Strösocker
1 msk Vanillinsocker
1 msk Kakao
1 msk Kaffe, kokt x Pärlsocker / KokosflingorSmält smöret, eller åtminstone någorlunda mjukt. Blanda ihop allting. Forma smeten till små bollar. Rulla dem i Pärlsocker eller Kokos. Lagras kallt.
Roxys debattartikel - ”Därför förvandlar jag mig till negerbollskvinnan”
Vi kan även med glädje meddela att en efterlängtad Youtube-favorit nu äntligen är tillbaka:

Skärmdump från val.se
VALET 2010 Just nu räknas utlandsrösterna samt de förtidsröster som inte hann inkomma till vallokalerna under valdagen och det ser ut som dessa röster kan ge Sverigedemokraterna ytterligare ett mandat, utöver de 20 partiet fick från valnattssiffrorna.
Med 3616 av 6063 valdistrikt räknade har nu antalet röster för Sverigedemokraterna stigit från 5,7 procent till 5,86 procent. Samtidigt har alliansen tappat stöd från sina 49,3 procent till 47,66 procent. Samtliga allianspartier tappar, men i synnerhet Moderaterna, Centern och Folkpartiet. Vill det sig väl kan SD hamna på över sex procent när alla rösterna är färdigräknade. Det är dock för tidigt att dra några slutsatser om det ännu, i synnerhet då endast åtta procent av Stockholmsrösterna räknats, där SD har lågt stöd och de borgerliga högt. Dock är endast 18 procent av rösterna för Skåne läns norra och östra räknade, där SD har störst stöd i hela Skåne.
Alla dessa siffror kommer att förändras ytterligare under onsdagen då resten av rösterna räknas. Det handlar bland annat om minst 60.000 utlandsröster. Under valet 2006 rörde det sig om totalt drygt 109.000 röster. Onsdag eftermiddag beräknas rösträkningen vara klar och skall därefter kontrollräknas av Länsstyrelsen. Först torsdag förmiddag kan vi förvänta oss de slutgiltiga siffrorna för valet 2010. Följ rösträkningen på Valmyndighetens hemsida.
OBS! VÅR SERVER ÄR ÖVERBELASTAD PÅ GRUND AV MÅNGA LÄSARE. VI UPPDATERAR NÄR DET LUGNAT SIG. /REDAKTIONEN
DEBATT I kväll ska det pratas om varför Sverige blivit så ”främlingsfientligt”, vilket på PK-språk är en omskrivning för att SD kommit in i riksdagen.
Soran Ismail, komikern som fajtats med Erik Almqvist sista veckan, har skrivit en debattartikel där han tar ställning för alla SD:s väljare och mot alla attacker, i synnerhet är han emot den hackade listan. Han menar även att ilskan ska riktas mot de sju övriga partierna som inte velat ta debatten om den misslyckade integrationspolitiken.
Visa respekt för Sverigedemokraternas väljare Jag blir väldigt upprörd över att människor som visat intresse för SD hängs ut i en lista på internet. Vi lever i en demokrati där man ska få rösta på precis vem man vill. Sverigedemokraterna har fel, men vi måste respektera deras väljare. Jag läser om demonstrationer runtom i landet mot att SD har kommit in i riksdagen. De där demonstrationerna har säkerligen goda avsikter, nämligen att man inte vill se ett främlingsfientligt parti i sitt lands riksdag, men jag anser att man skulle rikta sitt missnöje lite annorlunda. Demonstrationerna borde istället riktas mot de andra sju riksdagspartierna. Det är nämligen deras, och deras fel enbart, att det har blivit såhär. Det är svenska medborgare som är missnöjda med integrationspolitiken. De är missnöjda med debatten kring den. De har upplevt ett problem, och de har upplevt hur det här problemet har ignorerats av de etablerade partierna. Då försvinner förtroendet för dem, och man ser sig om efter ett annat parti. De hittade Sverigedemokraterna.
Häxjakten mot (SD) ett hot mot demokratin Medier och politiker måste sluta använda okvädningsord som rasister och nazister eftersom sådana utspel bara får motsatt effekt. Det skriver frilansjournaisten Andrias Isik.
HACKERATTACKEN En uppmärksam läsare skickade oss ett intressant tips angående SD:s hackade medlemsregister. Av de 5 700 listade personer som antingen velat bli medlem, ställt intresseförfrågningar eller redan är medlemmar figurerar en välkänd vänsterpartist. Nämligen ynglingen och den kurdiske nationalisten Zana Hussan. Han är kommunalpolitisk sekreterare för Vänsterpartiet i Järfälla kommun tillika en riktigt otrevlig typ. Tidigare aktiv inom SSU. Hussan kandiderade till Riksdagen i valet september 2010. Han tar även tydligt ställning för kurdiska nationalistorganisationen PKK.
Notera att PI inte pekar ut Zana Hussan för intrånget.
Han är även mannen bakom facebookgruppen ”Sverigedemokraterna i riksdagen – nej tack”, som samlat ett par hundra tusen. Han förtalsanmälde även Sverigedemokratern Patrik Ohlsson i höstas och parterna förlikades. Ohlsson fick betala 1700 kronor till Zana Hussan och undvek därmed att ärendet gick till rättegång.
Då är frågan varför Zana Hussan finns med på den listan? Varför har han mailat sitt intresse?
RIKSDAGEN De etablerade partierna kan komma att samarbeta med Sverigedemokraterna i riksdagen i olika frågor, även om de nu säger att de tar avstånd från partiet, tror moderaten Per Westerberg, som är invald till riksdagen från Sörmland och talman i riksdagen. Han jämför med hur det var när Ny Demokrati valdes in 1991.
Jag tror att man måste låta verkligheten tala, säger Per Westerberg. Vi såg hur utvecklingen var med Ny Demokrati. Det var ungefär samma uttalanden, men där de flesta partier hade olika former av kompromisser med dem. Om det blir så i det här fallet tror jag beror väldigt mycket på hur Sverigedemokraterna uppträder och vilka ståndpunkter de kommer att inta i kammaren.
Jag tror man alltid måste ha respekt för hur svenska folket har valt och det finns ingen möjlighet, om man är missnöjd med väljarnas resultat, att välja ett nytt folk. Man får försöka leva med det och försöka samarbeta där det är möjligt.
Rannebergen i Göteborg är ett bostadsområde ett stenkast från mångkulturella Angered Centrum. Av de 952 röstande i södra Rannebergen gick 135 och röstade på Sverigedemokraterna i söndagens riksdagsval. Med stöd från 14,3% av väljarna är det alltså Sverigedemokraternas starkaste valdistrikt i Göteborg.
Almgården i Malmö ligger granne med mångkulturella Rosengård och hyser bland annat Malmö moské – ”Islamic Center”. Trots att moskén bokstavligt talat ligger mitt i valdistriktet valde 268 stycken – 29,9% av de röstande – att lägga sin röst på Sverigedemokraterna. Därmed blev Sverigedemokraterna distriktets näst största parti och valdistriktet är nu det mest SD-trogna i staden.
I Stockholm blev Sverigedemokraterna som starkast i distriktet Grimsta V i Vällingby. Här valde 9,9% av väljarna att rösta på Sverigedemokraterna.
RADIO Greken Samatius Ledonius ringde till P1 idag om SD:s inträde i riksdagen. Pia Sjögren heter programledaren och hon blir ägd…
VALET 2010 I eftermiddags i Malmö på Möllevångstorget stod drygt 600 från den odemokratiska vänstern m fl och demade mot SD:s intåg. Vänstern som inte accepterar eller respekterar väljarnas röster. Därefter tog de sig en runda genom city och tillbaka igen. Polisen var förberedda och hade placerat ut kravallpolis. Man hade noterat huliganer i demotåget.
I Stockholm såg det ut så här vid 18-tiden:
Även i Göteborg via Facebook kallats samman till manifestationer mot Sverigedemokraternas valframgångar. Initiativtagarna i Göteborg kallar det sorgetåg mot rasism. Det ska starta klockan 18 från Götaplatsen. Antalet demonstranter ökade och ökade i ösregnet vid Götaplatsen och uppskattades till runt 20.000 personer. Demonstranterna har inte sökt tillstånd för sin manifestation, som från Götaplatsen via Vasagatan ska nå Järntorget. Deltagarna ska svartklädda och tåga under tystnad.
SVERIGE/DANMARK Dansk Folkeparti och Pia Kjærsgaard håller för närvarande sitt årsmöte. Och dansk media passade idag på att fråga henne om valresultatet. Hon framförde då sina gratulationer till SD och hennes råd till Jimmie Åkesson var att ha tålamod, att de övriga partierna kommer så småningom att söka sitt stöd.
Desto mer hade hon att säga om Fredrik Reinfeldts inställning och behandling.
- Det är pinsamt att Sveriges statsminister inte vill rätta sig efter vad de svenska väljare röstat på och att han vägrar samarbeta med SD.
Under lördagen sa kritiserade hon också Reinfeldt för hans vägran eller tystnad att inte ta oförbehållsamt avstånd mot alla våldsamma attacker mot SD:s företrädare. Det är chockerande och skandalöst av honom, menade Pia i ett improviserat tal på årsmötet.
- För övrigt kallar vi Sverige en bananrepublik eller u-land så mycket vi vill så länge de inte ändrar villkoren för nya politiker och partier. Och blir de svenska partiledarna förnärmade av det så låt dem bli det, sa Dansk Folkepartis partiordförande.
SKOLVALET 2010 Sverigedemokraterna har får egen majoritet på flera skolor runtom i landet i årets skolval. Sverigedemokraterna tredubblar sina röster i skolvalet, från 4,3 procent 2006 till 12,8 procent 2010. De blir fjärde största parti när elever bestämmer. Fler elever på gymnasiet än på högstadiet röstar på Sverigedemokraterna.
På vissa mindre skolor har partiet kammat hem uppåt 60 procent av rösterna. Även på större gymnasieskolor, som Bäckadalsgymnasiet i Jönköping med drygt 1 100 röstande, fick SD 45,4 procent av rösterna, enligt siffror från Ungdomsstyrelsen.
I bottenvåningen på Kulltorps äldreboende i Tanto skulle jag rösta, och där jobbade ett 20-tal personer som valfunktionärer. Alla var svenska utom två, som var invandrare av arabiskt ursprung och som uppenbarligen hade tilldelats en funktionärsroll som måste vara ny för i år – valsedelsövervakarens.
Efter att ha passerat röstkortsutdelarna utanför vallokalen, där varken Sverigedemokraterna eller något annat kontroversiellt parti fanns representerade, förväntade jag mig att det fanns röstkort utlagda på ett bord i ett hörn av lokalen, så som det brukar se ut, där den som önskar behålla sin valhemlighet kan plocka sina valsedlar någorlunda diskret.
Så kunde man inte göra i år.
Istället låg alla valsedlar uppradade på ett enda bord, och bakom bordet satt två arabiska invandrare som stirrade lystet på väljarna när de lydigt plockade de flesta valsedlar – utom Sverigedemokraternas.
När undertecknad plockade blanka valsedlar samt Sverigedemokraternas blev det uppenbart sura miner på araberna. När jag plockat riksdagens och landstingsvalets sedlar böjde sig en av dem fram för att ”rätta till” högen med kommunala valsedlar, aggressivt och precis innan jag skulle plocka den.
- Ursäkta mig, sade han högt och aggressivt. Sen fick jag ta min valsedel.
Den danska kritiken av det svenska valsystemet har handlat just om den subtila påtryckning som väljarna utsätts för genom att olika röstsedlar plockas helt publikt. Jag har aldrig känt mig hotad eller uppmärksammad när jag plockat valseldar förut, eftersom den som inte vill ta valsedlarna från utdelarna som står utanför vallokalen helt diskret kan göra detta från en låda som står någonstans utom synhåll för folk, såvida ingen tittar över axeln.
Sedlarna brukar ju ligga uppradade lite varstans i vallokalen och ingen har normalt intresserat sig för att ”hålla koll” på vem som tom tar vad. I år var det som sagt helt annorlunda, och det är uppenbart att det inte bara var i Tantolundens vallokal som man organiserat den nu inte längre så subtila påtryckningsmetoden.
I Skåne till exempel står valförrättarna också och tittar när människor plockar valsedlar, och går fram och anmärker och ”rättar” när väljarna plockar fel:
– Jag såg två etiopiska kvinnor som tog Sverigedemokraternas valsedlar. Då gick jag fram till dem. Det visade sig att de tänkt rösta på Socialdemokraterna, säger en valfunktionär till Sydsvenskan.
Det finns såklart vägar att välja för att kringgå regimens möjligheter att övervaka. Man kan använda blanka valsedlar och texta så tydligt att inte ens en vänsterpartistisk valförrättare kan underkänna vad man skrivit. Många partier, däribland Nationaldemokraterna och Sverigedemokraterna, har också skickat ut valseldar som i alla fall undertecknad fått i brevlådan.
Men trots detta så är det ändå partierna genom argument och öppen debatt får påverka väljarna, utan att den sittande makten ges möjlighet att påverka en extra gång i vallokalen. Det handlar ju om procent, och i de allra flesta fall om oengagerade väljare som näpperligen tar sig ned till vallokalen för attt rösta över huvudtaget. De är känsliga även för den minst subtila påtryckning och viker såklart för minsta obehag. Jag stannade kvar och tittade på håll när hundrafemtio personer passerade arabernas bord med valsedlar, och inte en enda tog Sverigedemokraternas.
Om Sverigedemokraterna inte kommer in i riksdagen i år, eller om de inte får en vågmästarroll, så beror det på att regimen har fuskat. Det är så enkelt som så. Det går inte att förklara bort.
Men även om de kommer in och får sin vågmästarroll, så är det uppenbart att de hade fått rejält många fler procent om vi haft ett helt anonymt valsystem, som alla andra länder har.
Samtidigt ska man minnas att Sverigedemokraterna inte längre är ett speciellt stigmatiserat parti. Hade det inte stått just personer med muslimskt utseende bakom bordet så hade nog de flesta inte känt sig speciellt illa till mods över att ta deras valsedlar. Den som tänker rösta på ett ännu mer stigmatiserat parti, som till exempel Nationaldemokraterna, har ett ännu större steg att gå innan han vågar plocka valsedlar framför näsan på en hotfullt stirrande arab.
Av den senaste tidens medierapportering att döma så är maktens metoder för att vidta påtryckningar på väljarna både systematiska och omfattande i årets val. Speciellt har Socialdemokraternas smutsiga beteende i invandrarområden uppmärksammats, men på hundratals ställen lär det ha gått till på ungefär samma sätt som där jag var. Hur man än vrider och vänder på saken så utgör agerandet valfusk, och allt tyder tyvärr på att omfattningen varit omfattande.
I skrivande stund stänger vallokalerna om tio minuter, och det är med en känsla av olust som jag börjar följa valvakan på teve. För vilket resultat man än kommer fram till, och hur bra det än går för maktens mest hatade parti, så finns det ingen anledning att respektera valutgången i år. Valet ägde nämligen inte rum i en demokrati – utan i världens mest hyllade diktatur.
Expressen vill med dagens löpsedel visa att Sverigedemokraterna särbehandlas i media, att det finns ett politiskt korrekt etablissemang och att bevarandet av massinvandringspolitiken är viktigare än om nästa statsminister heter Fredrik Reinfeldt eller Mona Sahlin.
BEDRÄGERIER I augusti skrev PI om en 37-årig iraker bosatt i Uppsala som gripits i Tyskland i färd med att köra en ej återlämnad hyrbil till Irak. Men han påstår sig samtidigt vara svårt handikappad och har med sex olika läkarintyg fått ut 270 000 kronor från FK. Pengar som han nu avkrävs på. Avsikten med biltransporten till Irak var att där sälja bilen och därefter behålla pengarna. Irakiern ingår i en Uppsalabaserad släkt som satt i system att lura bilfirmor. Tre män i släkten misstänks för att under våren ha hyrt nio bilar i Uppsala och Stockholm vid hyrfirmor som Avis och OK. Bilarna är totalt värda runt två miljoner kronor.
När de tre männen greps i maj av tysk polis hittades förfalskade handlingar som påstås visa att männen äger hyrbilarna. Männen har utlämnats till Sverige och kommer att åtalas inom de närmaste dagarna.
En av männen, en 25-årig Uppsalabo, kommer att ställas inför rätta även för andra bilbedrägerier. Enligt ett tidigare åtal besökte han under 2008 olika bilbutiker i Uppsala tillsammans med sin fru och köpt tre bilar på kredit. Bilarna, som tillsammans kostade 130 000 kronor, ska ha förts ut ur landet.
Släktingar till 25-åringen figurerade i en liknande härva under 2009 då fyra Uppsalabor åtalades. I den härvan hade tio bilar värda cirka 1,8 miljoner kronor hyrts eller köpts vid bilfirmor och sedan förts utomlands. Exempelvis hade en i härvan, en 37-årig man, gått in på Upplands Bilforum i Uppsala och hämtat ut en bil värd 189 000 kronor som han förband sig att betala senare. Följande dag dök han upp på Upplands Motor och köpte på kredit en bil värd nära 200 000 kronor.
Den 37-åriga irakiske mannen, som redan har avtjänat ett ettårigt fängelsestraff tillsammans med sin 28-åriga hustru, påstår sig också vara svårt handikappad och har med hjälp av intyg från sex olika läkare redan fått ut 270 000 kronor från Försäkringskassan. Men en övervakningskamera från häktet visade att 37-åringen rörde sig obehindrat och han hade dessutom kört ner stulna bilar till Irak dit han ska ha gjort åtta resor. När detta avslöjades stod Försäkringskassan i begrepp att bevilja mannen personliga assistenter vilket skulle kostat miljonbelopp.
PI ska forska i om männen hunnit bli dömda ännu för bedrägerierna.
Sverige i ett nötskal. Det irakiska paret misstänkts även av Uppsala kommun för bidragsbedrägerier genom att lura till sig socialbidrag. Kommunen har därför försökt stoppa utbetalningarna men förvaltningsrätten har nu slagit fast att bidragen ska betalas ut.
Kvinnan sökte fortsatt socialbidrag men kommunen sa nej efter att ha fått flera anonyma anmälninar om att hon levde ihop med sina barns far och sammanboende par har ett försörjningsansvar gentemot varandra.
Dessutom hade barnen varit borta från dagis i två månader och socialtjänsten misstänkte att kvinnan under den perioden varit utomlands tillsammans med barnen och deras far. I så fall hade hon inte rätt till socialbidrag eftersom kravet var att hon måste vara aktivt arbetssökande, påpekade socialtjänsten. Kvinnan kunde inte visa läkarintyg på att barnen varit sjuka och hade inte kommit för att hämta ut sitt socialbidrag under en lång period. Passen gick inte att kontrollera för enligt kvinnan hade de stulits, något kommunen inte trodde på.
Förvaltningsrätten anser att det inte är visat att kvinnan lämnat oriktiga uppgifter och hon har därmed rätt till bidrag.
VALDAGEN Idag är dagen vi som arbetat länge och hårt för ett rättvisare Sverige sett fram mot i minst fyra år. Idag har vi chansen att normalisera svensk politik så tillvida att vi, liksom stora delar av övriga Europa, röstar in ett invandringskritiskt parti i riksdagen. Det skall vi göra! Sverige kan inte längre framhärda i att ha världens mest extrema och kravlösa invandringspolitik, vi måste anpassa oss till omvärlden annars blir resultatet sjufalt värre än vad det är idag.
Redan tidigt i år förutspådde jag att denna valkampanj hade förusättningarna att bli den smutsigaste någonsin i svensk historia. De sju riksdagspartierna hade redan vid valet 2006 insett att det fanns en reell chans att ett nytt och systemkritiskt parti kunde knacka på dörren till riksdagen, och man bestämde sig tidigt att med alla medel försöka stoppa partiet från att försöka inkräkta på den makthegemoni man sett som självklar så länge. Nu, med facit i hand, ser jag att alla mina värsta farhågor om valkampanjen infriats.
Gammelmedia, dessa maktens knähundar, har kastat allt vad det som eventuellt fanns kvar av ”pressetiska regler” överbord och oblygt startat och genomfört den mest massiva indoktrineringskampanj som någonsin skådats. Inte en enda dag har det saknats artiklar om de förfärliga Sverigedemokraterna och hur de bör stoppas. Som regel, och det har blivit närmast övertydligt senaste veckorna, har Sverigedemokraterna inte tillåtits replik på alla dessa skitkastarartiklar.
Idag, på självaste valdagen, kastar man allt vad anständighet kräver och demoniserar Sverigedemokraterna på ett närmast remarkabelt sätt. Både Aftonbladet och Expressen, dessa svenskhatets vidriga kolportörer, har artiklar med närmast groteska överdrifter och feltolkningar. Man bemöter inte en enda sakfråga eller kommer med fakta. Inte en rad eller mening. Det är bara hat för hela slanten.
Maktens lydiga rövslickare, vars företrädare i samtliga fall bor långt borta från den verklighet som den vanlige svensken får uppleva i spåren av den sinnessjuka massinvandringen, vill att du som väljare skall hålla käften och stillatigande fortsätta låta dig matas med det som dessa välbetalda yrkeslögnare vill proppa i dig.
Kära väljare, du som ännu inte bestämt var du skall lägga din röst, låt dig inte luras en gång till! Varje röst på ett av de sju riksdagspartierna innebär med säkerhet att ytterligare steg tas mot ett utplånande av det Sverige som vi växt upp med och lärt oss älska. Gammelmedia och de sju riksdagspartierna i en pestsmittad symbios, med ett sjukligt hat mot det svenska, vill att DU och JAG skall sopa trappan och sanda gångvägen för ytterligare hundratusentals bidragsparasiter och analfabeter som DU och JAG skall försörja med våra surt inbetalade skattepengar.
Idag skall vi alltså gå och rösta (för de som ännu inte gjort det) och bryr du dig om din, dina barns och dina barnbarns framtid lägger du din röst på Sverigedemokraterna.
Vill du behålla världens mest kravlösa och omfattande invandring av ointegrerbara människor som under många år, kanske under hela sin livstid, skall försörjas av DINA och MINA skattepengar, så rösta på något av riksdagspartierna. Vill du se hur den allt grövre brottsligheten eskalerar ännu mer, rösta på något av riksdagspartierna. Vill du se hur en ny stats-”religion” etableras, en 1400 år gammal vålds-och kvinnoförtryckarideologi som inte hör hemma i ett modernt och sekulärt västland, rösta på något av riksdagspartierna.
Valet är ditt, men för mig och för förhoppningsfullt många tiotusentals svenskar som älskar sitt land och inte vill se det förvandlat till något muslimsk lydrike är det valet självklart. Sverigedemokraterna 2010!
Gustaf Janson
Valförrättare som vägrar tillhandahålla valsedlar, valsedlar som hamnar i papperskorgen, invandrarungdomar som hotar väljare i vallokalerna, politiker som följer med väljare in i valbåsen. Oegentligheterna och larmen om valfusk har varit ovanligt frekventa inför årets ödesval där ett nytt parti hotar att omkullkasta maktbalansen i riksdagen. Så kan du agera valobservatör.
Tack till Fria Tider-läsaren David Bågenholm som hjälpt oss att sammanställa uppmaningen.
INSÄNDARE Många tidningar skriver idag om de Rödgrönas och Alliansens ”slutliga valspurter”. Sammanfattningsvis går de ut på följande: Mona Sahlin försöker desperat basunera ut handplockade specialfall, extrema överdrifter och i huvudsak rena lögner om Alliansens (egentligen väldigt marginella) ändringar av sjukförsäkringen under den gångna mandatperioden, och i samband med detta även passa på att rakt ut ljuga om att ”många människor har kontaktat henne och undrat hur det kan ändra sina röster som de tidigare har lagt på Alliansen”. Yeah right…
Fredrik Reinfeld åker istället runt i regeringsplanet och tittar med så allvarlig blick in i så många TV-kameror som möjligt, samtidigt som han säger att ”Det är väldigt viktigt för Sverige att vi får en stabil regering där Alliansen är i majoritet”, och att därför alla röster på Alliansen är hemskt viktiga.
Det implicita hotet ifall en majoritetsregering för Alliansen uteblir (d.v.s. om Alliansen fortfarande blir störst, men ändå inte får fler än 50% av rösterna) är att Miljöpartiet med största sannolikhet bjuds in att regera tillsammans med Alliansen. Detta kommer självklart betyda att ett parti som i de flesta frågor har en minst lika vänsterextrem politik som Lars Ohlys Vänsterparti kommer bli ”vågmästare” i Sverige under de kommande fyra åren.
Vi har tidigare fått beskåda hur detta gick, när Miljöpartiet exempelvis under 2005 utpressade den dåvarande vänsterregeringen(!) genom att vägra rösta för deras budgetförslag om de inte samtidigt fick igenom sitt fullständigt orelaterade och vänsterextrema förslag om en total flyktingamnesti i Sverige, d.v.s. att alla gömda illegala flyktingar i ett slag skulle få giltiga medborgarskap. Och inte nog med att de försökte, de lyckades också!
Om Miljöpartiet kan ställa till med denna typ av problem genom att utpressa en vänsterregering till en mer vänsterextrem och världsfrånvänd politik än vad de redan har, vad tror ni då att de kommer göra i samarbetet med Alliansen?
När det så gäller valstrategi inför det stundande valet så finns det dock en sak som vi alla kan göra för att stoppa detta hemska scenario, nämligen att rösta på Sverigedemokraterna, så att de blir STÖRRE än Miljöpartiet! Även om Alliansregeringen i fallet av samarbete med MP på ett högst demokratiföraktande sätt har minskat SD:s potentiella vågmästarinflytande, genom att gå ihop med ett parti som är deras raka motsats, så kommer SD då fortfarande kunna neutralisera alla sådana typer av utpressningsförsök från Miljöpartiet mot Allianspartierna.
Detta trots att SD själva då inte får något direkt vågmästarinflytande på regeringen så länge som denna är internt överens, men med tanke på att MP i de flesta frågor har en rakt motsatt åsikt till Alliansregeringen kommer detta dock lyckligtvis inte behöva vara särskilt ofta över huvud taget, och därmed kan SD ändå få en ”vågmästarliknande” roll så länge som de bara är större än Miljöpartiet, och därmed rädda Sverige från flertalet fullständiga katastrofer som exempelvis flyktingamnestier, sänkta straff för våldtäktsmän och våldsbrottslingar, eller andra dylika frågor som Miljöpartiet brinner för och vanligtvis går över lik för att få igenom.
Det bästa av allt är att detta ABSOLUT INTE är någon omöjlighet på något sätt! SD var redan större än Miljöpartiet i t.ex. Synovates senaste väljarundersökning, så om vi alla bara hjälps åt att vidhålla detta tryck, och samtidigt sprider vidare denna mediamörkade sanning om SD:s viktiga roll under den kommande mandatperioden, så har vi tillsammans lyckats rädda Sverige från otaliga katastrofer!
Så kom ihåg att alla röster räknas! Sprid denna information och rösta för Sveriges framtid – SD 2010!
Jonas Karlsson – Nätverk mot politisk korrekthet
1554 personer intervjuades om sina partisympatier onsdag, torsdag och fredag för opinionsinstitutet United Minds räkning. 7,2% får Sverigedemokraterna som ser ut att nå riksdagen med rekordsiffror. Om resultatet står sig äntrar partiet riksdagen med större marginal än vad både Kristdemokraterna gjorde 1991 och Miljöpartiet lyckades med 1988. 7,2% motsvarar minst 25 riksdagsplatser.
Opinionsinstitutet TNS-SIFO tror däremot inte alls att sverigedemokratiska riksdagsplatser är en självklarhet efter söndagens riksdagsval. I institutets näst senaste väljarbarometer som publicerades den 12:e september får partiet 4,6%.
- Sverigedemokraterna ligger i denna mätning siffermässigt över de fyra procenten men tar man med felmarginalerna kan partiet lika gärna vara under som över de fyra procenten. Det menar Toivo Sjörén, ansvarig för institutets opinionsundersökningar.
I den allra senaste undersökningen, som genomförts nu under veckan innan valhelgen, når Sverigedemokraterna endast upp till 3,8%. Då har 1941 intervjuer genomförts den 15:e och 16:e september.