Trots att de ensamkommande flyktingungdomarna endast ska bo där under en kortare period, nämligen under tiden som frågan om uppehållstillstånd utreds, har kommunen satsat hela tio miljoner kronor på att rusta upp hemmet. Utslaget per rum innebär det 833,000 kronor. Lokalerna har fått en rejäl uppfräschning och rummen är nu dubbelt så stora som när gymnasieelever bodde i huset.
Socialchef Ulf Johansson motiverar investeringen med att "det är viktigt att det här är en bra plats för dem att bo", men kommenterar aldrig varför den inställningen inte gällde när svenska ungdomar bodde i huset. Man måste dock ge Ulf Johansson rätt i sak – Solrosen låter onekligen som ett trevligt boende. På kommunens hemsida beskrivs flyktingmottagandet så här:
Den unge får på Solrosen ett eget rum samt tillgång till toaletter och duschar i korridor som man delar man med 5-6 andra. Rummen ligger i markplan. Det finns två likadana korridorer och i varje korridor finns även två "datahörnor" för ungdomarna. Vi har några gemensamma salar; mat, egen enklare matlagning och kylskåp för ungdomarna, större TV-rum, ett proffskök för tillagning av huvudmål, biljardrum, tvättmaskin.
Den vanliga fördelningen mellan skäggbarn och anställda gäller även i Torsby – de tolv barnen kommer bli omhändertagna av dels åtta nyanställda behandlingsassistenter som bemannar boendet dygnet runt, dels av socialsekreterare som ska utreda barnen och dessutom lärare. Kommunen söker även en flyktingsamordnare. Det summerar till en heltidstjänst per flyktingungdom.
Som vanligt framställs hela industrin med ensamkommande flyktingungdomar som vore det en vinstaffär för samhället, och som om pengarna trollats fram ur intet:
Grundkalkylen är att kommunen med bidrag från Migrationsverket ska gå plus minus noll på mottagandet. Men skulle det kosta någon krona extra så är det ändå motiverat att ställa upp. I rättvisans namn måste vi hjälpa till, säger kommunalrådet Håkan Laack (S).
Att Sverigedemokraternas valfilm fått utstå massiv kritik från alla håll och kanter, då partiet anklagas för att ställa grupper mot varandra, ter sig i detta sammanhang närmast absurt. Politik handlar alltid om prioriteringar – hur man väljer att utnyttja varje skattekrona på bästa sätt. Och det är precis det som Torsby kommun har gjort – man har prioriterat bort en mängd olika saker till förmån för detta flyktingboende.
Det kanske mest belysande fallet är att Stjerneskolans elevhem, som nu rustats upp för tio miljoner för att duga som flyktinghem, lades ner förra året som en besparingsåtgärd. Även gymnasieskolan i Torsby ska spara 1.5 miljoner kronor, bland annat genom att köpa in billigare råvaror till skolluncherna framöver.
I den ursprungliga sparplanen fanns förslag om nedläggning av bland annat Kulturskolan, förskolan Småfôlk i Rådom, Oleby skola samt flera familjedaghem. Men i dessa valtider beslutade kommunens folkvalda att skjuta på vissa kostnader inom barn- och utbildningsnämnden samt att "se över löneberäkningarna". På så vis lyckades kommunens sparbehov under 2010 nära nog halveras på ett par veckor till 2.32 miljoner kronor.
"Vi har sparat så mycket att nu kommer det att påverka kvalitén och jag skulle vilja säga att barnfamiljerna tar mest stryk när vi nu måste spara, säger barn- och utbildningsnämndens ordförande Hans Lass ."
Det som sker i Torsby sker i en mängd svenska kommuner över hela landet. Det som alla fallen har gemensamt är att det aldrig uppmärksammas av riksmedia. Prioriteringar får diskuteras, men aldrig – aldrig – i samma mening som invandringspolitiken.
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
