I bottenvåningen på Kulltorps äldreboende i Tanto skulle jag rösta, och där jobbade ett 20-tal personer som valfunktionärer. Alla var svenska utom två, som var invandrare av arabiskt ursprung och som uppenbarligen hade tilldelats en funktionärsroll som måste vara ny för i år – valsedelsövervakarens.
Efter att ha passerat röstkortsutdelarna utanför vallokalen, där varken Sverigedemokraterna eller något annat kontroversiellt parti fanns representerade, förväntade jag mig att det fanns röstkort utlagda på ett bord i ett hörn av lokalen, så som det brukar se ut, där den som önskar behålla sin valhemlighet kan plocka sina valsedlar någorlunda diskret.
Så kunde man inte göra i år.
Istället låg alla valsedlar uppradade på ett enda bord, och bakom bordet satt två arabiska invandrare som stirrade lystet på väljarna när de lydigt plockade de flesta valsedlar – utom Sverigedemokraternas.
När undertecknad plockade blanka valsedlar samt Sverigedemokraternas blev det uppenbart sura miner på araberna. När jag plockat riksdagens och landstingsvalets sedlar böjde sig en av dem fram för att ”rätta till” högen med kommunala valsedlar, aggressivt och precis innan jag skulle plocka den.
- Ursäkta mig, sade han högt och aggressivt. Sen fick jag ta min valsedel.
Den danska kritiken av det svenska valsystemet har handlat just om den subtila påtryckning som väljarna utsätts för genom att olika röstsedlar plockas helt publikt. Jag har aldrig känt mig hotad eller uppmärksammad när jag plockat valseldar förut, eftersom den som inte vill ta valsedlarna från utdelarna som står utanför vallokalen helt diskret kan göra detta från en låda som står någonstans utom synhåll för folk, såvida ingen tittar över axeln.
Sedlarna brukar ju ligga uppradade lite varstans i vallokalen och ingen har normalt intresserat sig för att ”hålla koll” på vem som tom tar vad. I år var det som sagt helt annorlunda, och det är uppenbart att det inte bara var i Tantolundens vallokal som man organiserat den nu inte längre så subtila påtryckningsmetoden.
I Skåne till exempel står valförrättarna också och tittar när människor plockar valsedlar, och går fram och anmärker och ”rättar” när väljarna plockar fel:
– Jag såg två etiopiska kvinnor som tog Sverigedemokraternas valsedlar. Då gick jag fram till dem. Det visade sig att de tänkt rösta på Socialdemokraterna, säger en valfunktionär till Sydsvenskan.
Det finns såklart vägar att välja för att kringgå regimens möjligheter att övervaka. Man kan använda blanka valsedlar och texta så tydligt att inte ens en vänsterpartistisk valförrättare kan underkänna vad man skrivit. Många partier, däribland Nationaldemokraterna och Sverigedemokraterna, har också skickat ut valseldar som i alla fall undertecknad fått i brevlådan.
Men trots detta så är det ändå partierna genom argument och öppen debatt får påverka väljarna, utan att den sittande makten ges möjlighet att påverka en extra gång i vallokalen. Det handlar ju om procent, och i de allra flesta fall om oengagerade väljare som näpperligen tar sig ned till vallokalen för attt rösta över huvudtaget. De är känsliga även för den minst subtila påtryckning och viker såklart för minsta obehag. Jag stannade kvar och tittade på håll när hundrafemtio personer passerade arabernas bord med valsedlar, och inte en enda tog Sverigedemokraternas.
Om Sverigedemokraterna inte kommer in i riksdagen i år, eller om de inte får en vågmästarroll, så beror det på att regimen har fuskat. Det är så enkelt som så. Det går inte att förklara bort.
Men även om de kommer in och får sin vågmästarroll, så är det uppenbart att de hade fått rejält många fler procent om vi haft ett helt anonymt valsystem, som alla andra länder har.
Samtidigt ska man minnas att Sverigedemokraterna inte längre är ett speciellt stigmatiserat parti. Hade det inte stått just personer med muslimskt utseende bakom bordet så hade nog de flesta inte känt sig speciellt illa till mods över att ta deras valsedlar. Den som tänker rösta på ett ännu mer stigmatiserat parti, som till exempel Nationaldemokraterna, har ett ännu större steg att gå innan han vågar plocka valsedlar framför näsan på en hotfullt stirrande arab.
Av den senaste tidens medierapportering att döma så är maktens metoder för att vidta påtryckningar på väljarna både systematiska och omfattande i årets val. Speciellt har Socialdemokraternas smutsiga beteende i invandrarområden uppmärksammats, men på hundratals ställen lär det ha gått till på ungefär samma sätt som där jag var. Hur man än vrider och vänder på saken så utgör agerandet valfusk, och allt tyder tyvärr på att omfattningen varit omfattande.
I skrivande stund stänger vallokalerna om tio minuter, och det är med en känsla av olust som jag börjar följa valvakan på teve. För vilket resultat man än kommer fram till, och hur bra det än går för maktens mest hatade parti, så finns det ingen anledning att respektera valutgången i år. Valet ägde nämligen inte rum i en demokrati – utan i världens mest hyllade diktatur.
Ursprungsartikel
Källa: Fria Tider
