INSÄNDARE Under valnattens valvaka på SVT intervjuades flera ledande politiker i Sverige apropå framgångarna för Sverigedemokraterna. Den stående frågeställningen tycktes bestå i hur Sverigedemokraternas väljare är funtade. Det hela urartade i en lätt tragisk show av plattityder och förenklingar över Sverigedemokraternas väljarkår.
Programledarna för SVT:s valvaka Claes Elfsberg och Karin Hübinette hade tillfälle att fråga ett antal inflytelserika politiker om varför Sverigedemokraterna erhållit ett sånt stort stöd. Wanja Lundby-Wedin pratade i allmänna ordalag om okunskap och rädsla hos vissa människor i Sverige. Bredvid satt Carl Bildt och nickade instämmande åt resonemanget. Vidare nämndes även arbetslösheten i spåren av den globala finanskrisens.
När Lars Ohly fick lägga ut orden på SVT:s valvaka passade han naturligtvis på att prata om att allt skulle lösas med mer resurser åt alla. I vanlig ordning hamnade han i resonemang om strukturella resursproblem d.v.s. pengabrist. Ohly missade inte chansen att tvåla till Alliansen med att det minsann var dess hänsynslösa politik som var en bidragande orsak till Sverigedemokraternas framgång.
I ett kort inslag fick Nyamko Sabuni ge sin syn på saken. Hon pratade om att allt skulle lösas med bättre integration, bättre flyktingmottagning, bättre jobbmöjligheter med instegsjobb för nyanlända etc. Kort och gott Sabuni står för en Alliansvariant av Lars Ohlys lösning på det Sverigedemokratiska dilemmat, nämligen att kasta mer av skattebetalarnas pengar på integrationsproblemet.
Det är kanske förståeligt att politiker är trötta efter en lång och intensiv valrörelse och att de därför inte har alla svar på valnatten. Pinsamt värre är att ledande politikers argument och analys av Sverigedemokraternas framgång ligger på samma nivå och mognad som ett möte bland frälsta SSU-tonårstjejer. Lösningen på Sveriges integrationsproblem präglas av ignorans samt av tron på att kompensera fel riktning med högre fart.
Denna ignorans och bortviftandet av delar av den svenska valmanskåren som okunnig, arbetslös och rädd hindrar en väl behövd tillnyktring bland politiker och media. Det är inte integrationen som är problemet. Den kände kanadensiska författaren och debattören Mark Steyn påpekar mycket riktigt i att det måste finnas något att integreras i. Den svenska politikerelitens förakt för svensk majoritetskultur är ett hinder i integrationspolitiken. Den svenska nationalstaten har varit basen för en blomstring av Sverige som välfärds- och industrination. Sverige är ett land som på 120 år förvandlats från agrart till högteknologiskt samhälle, nästan utan motstycke i övriga världen. Det går helt enkelt inte att kasta denna nationalstat på sophögen i förmån för ett "mysigt" och alltmer skenande experiment i multikulturalismens tecken.
Multikulturalismen är på väg att kantra i liberala och öppna länder som Nederländerna. Inte ens en begränsad multikultur har lyckats i europeiska länder som Belgien, där de två största folkgrupper, flamländare och valloner, mer och mer glider ifrån varandra. Hur ska då ett gäng stora etno-religiösa grupperingar i Sverige samsas och kunna ersätta den moderna stabila sekulära nationalstaten? En nationalstat som i alla fall fungerat i drygt 200 år.
Trots svenska politikers ovilja att se problemet i vitögat är det essentiellt för Sveriges alla invånare(oavsett etnicitet) att den västerländska svenska nationalstaten åter förstärks och får den uppskattning den förtjänar. Det är bara i en väl fungerande nationalstat som en lyckad hållbar integration har möjlighet att äga rum.
Jörgen Långarm
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
