MÅNGKULTUR Sörine Gotfredsen, dansk präst och journalist konstaterar i Berlingske Tidene den 29 juli att det är djupt oroande att någon i Danmark kan fråga var Anders B. Breiviks hat kommer ifrån. En översättning.
Vi vet utmärkt väl varifrån det kommer och vi har vetat det länge. Låt oss utnyttja den norska tragedin till att förstå faran med multikulturalismen.
Det senaste stora terrorangreppet får fr. a. konsekvenser för Norge, men det har också betydelse för Danmark. A.B. Breiviks blodiga attentat slår direkt in i den danska debatten och hans dåd kommer att användas flitigt som argument i de två läger som under årtionden har bråkat om den multikulturella utvecklingen. En utveckling som berör oss alla eftersom den är fylld med ideologi och syn på människan, och alltmedan det ena lägret ser det multikulturella samhället som en vacker framtidsvision om den goda, toleranta och universella människan ser det andra lägret det övervägande som en utopi. Till och med en farlig utopi som p.g.a. stora religiösa och kulturella skillnader kan urarta till våld och långdragen strid.
Båda lägren kan använda Breivik i eget intresse och gör det redan som det är. De multikulturella anhängarna har således hävdat att det är de nationalistiska på högersidan som med sitt språkbruk och sin kritik av islam har varit med om att skapa en man som Breivik. Och samtidigt avslöjas från samma sida en förbluffande brist på insikt när man i en ledare i Politiken kan läsa följande: ”I förtvivlan och vanmakt måste vi ställa oss frågan: Varifrån kommer allt det här hatet ifrån?” Den frågan är mycket avslöjande emedan den med få ord exponerar de stora problem som den muslimska invandringen utgör.
Det är så att vissa stämmor i debatten aldrig på allvar har erkänt hur svårt det är att blanda kulturer, varpå de efter ett angrepp som det i Oslo ser förbluffade ut och frågar. ”Varför gör människor på detta viset?” Saken är att vi mycket väl vet varför, och vi har vetat det länge. Så när hela den goda sidan, de som drömmer om en multikulturell framtid hävdar att hatet har framprovocerats av retoriken i debatten och de grova generaliseringarna där understryker det bara vilken enorm ovilja de fortfarande känner emot att förstå det sanna omfånget av problematiken.
Vi kan inte förstå sakernas tillstånd idag utan att belysa både historia och människans natur. Historien berättar nämligen att islamsk och kristen kultur alltid har haft det enormt svårt att leva fredligt tillsammans och ser man tillbaka på den danska debatten har en del av varningarna mot det multikulturella samhället ända från början av 1980-talet tagit med i beräkningen just vad som har gått snett tidigare.
När Sören Krarup på sin tid kritiserade invandringen inklusive utlänningslagen från 1983 handlade hans oro oupplösligt samman med historiens vittnesbörd om vilka enorma problem som uppstår när kristen och islamsk människosyn och samhällsbyggnad ska samexistera. Konflikten löper som en röd tråd från korstågstiden omkring år 1100 till kampen mellan det Osmanska riket och Västeuropa, stridigheterna på Balkan och idag bildandet av ghetton och parallellsamhällen i stora delar av Europa.
Samexistensen skapar spänningar och öppen kamp och när goda människor från Politiken och annorstädes nu förvirrat frågar om en förklaring på hatet får man bara påminna dem om att den har de fått för länge sedan. Men de har inte velat lyssna. Hatet kommer från det samhälle som de/vi själva skapar för närvarande. Extremismen skapas via känslan att man p.g.a. invandringen är hotad till livet, till sin egen existens och det kan man förstås avfärda som primitivt och hysteriskt, men sådan är verkligheten och den ska tas på allvar.
När A.B. Breivik hade givit upp det politiska systemet som möjlig medspelare beslutade han att ta till andra medel och han kommer sannolikt efterföljas av andra som har samma känsla av att vara omgivna av lagstiftare som möter vartenda problem med tal om ännu mer invandring. I det läger där man hyllar det multikulturella har man det oändligt svårt med att på allvar överväga om dagens utveckling verkligen är den rätta och i stället tar man till de välkända greppen. Man fördömer tonen i debatten och efterlyser mer tolerans.
Man ska naturligtvis formulera sig på ett bra sätt, men det hat som har uppenbarats i Norge skapas knappast av språkbruk. Det hatet har sin grund i en mycket djupare känslomässig källa som driver en individ till att vilja utrota ideologin om människan som ett abstrakt väsen som inte på ett avgörande sätt är starkt sammanknippad med kulturella och religiösa rötter. Det är en teori som står i klar kontrast till människans sanna natur.
I dessa dagar får vi oss serverat i Danmark en rad med namn på dem som anklagas för att främja extremism, bland dem Lars Hedegaard, Karen Jespersen, Sören Krarup, Pia Kjersgaard och Sören Pind (den sistnämnde tycks desvärre ha fått kalla fötter). Det är då viktigt för oss att rada upp den andra gruppen av namn på dem som i långa tider har hävdat att den goda människan kan skapa det goda multikulturella samhället. Folk som Marianne Jelved, Svend Auken, Margrethe Vestager, Arsten Jensen och Töger Seidenfaden.
Det är otvivelaktigt den senare gruppen som A.B. Breivik primärt frustreras av eftersom han avskyr tanken på den kulturlösa människan och på rent trots själv blir väldigt konkret. Både i tanke och i handling. Han blir den människa som vill bromsa upp den eviga relativiseringen av det som vi själva kommer ifrån och börjar således att slåss. Därmed illustrerar han att det för det första är livsfarligt att manipulera med människors kulturella identitet och för det andra att vissa mönster i världshistorien upprepar sig. Vid det här tillfället markant demonstrerat genom att A.B. Breivik uppträder som en kristen riddare från de gamla korstågen. Tiden är en annan men den grundläggande instinkten består och det är just denna tidlösa instinkt man i drömmen om det multikulturella samhället gång på gång negligerar på ett katastrofalt sätt.
Det är sannolikt att Dansk Folkeparti och den fria danska debatten har bidragit till att luften har gått ur de värsta tempelriddarna här i Danmark. Vi kan inte styra över vilka galna teorier folk sitter och utarbetar på nätet, men vi kan hålla fast vid ett öppet samtalsklimat som erkänner att sammanstötningen mellan och islam och kristen kultur är fyllt med problem. Dessa kan inte lösas via fina och goda samtal på Jelveds lärarrum utan ska i stället mötas via en strävan efter att hävda ett folks kultur och normer så entydigt att den enskilda kan känna igen sig i sitt eget land.
Det är den andliga, kulturella, folkliga och danande upprustningen som ska utgöra den grund som kan hålla de mest våldsamma i schack och politikerna måste i betydligt högre grad ta människors oro på allvar. En majoritet i Norge vill begränsa invandringen, dansk politik har sedan tio år byggt på en folklig önskan om samma typ av begränsning och både i England, Frakrike och Tyskland vacklar man i tron på det multikulturella samhället. Utopin är under hårt tryck.
Därför är det chockerande att vi med våra många erfarenheter med det multikulturella fortfarande ska behöva höra den hjärtskärande naiva frågan ”Varifrån kommer hatet?” Vi vet mycket väl varför A.B. Breivik hatar, han har för övrigt utförligt förklarat det själv. Han hatar i protest mot förvandlingen av det norska och det västeuropeiska samhällsbygget. Han är desperat och knappast mentalt riktigt frisk, men hans resonerande förklaringar lyser klart. Och i årtionden har vi blivit förvarnade om det av dem som i respekt för historiens tidlösa tal har påmint oss om att våld skulle bryta ut när islam och kristendom stöter ihop.
Uppfinnandet av den goda multikulturella människan som en formel för en hel nation är en farlig fantasi som kan framprovocera fruktansvärda krafter eftersom den negligerar den enskildes behov av att känna sig trygg i sin egen kultur. A.B. Breivik har understrukit allt det vi visste i förväg och han kommer att användas av båda läger i den inhemska debatten. De som fortsätter att dyrka den kulturlösa ideologin kommer att efterfråga den enda metod de känner till: vackert tal och mer tolerans. Som motvikt kommer A.B. Breivik att utnyttjas till insikt om hur farlig människan är när hon känner sig pressad och att vi i denna multikulturella tidsålder pressar människor mer än vad som är klokt.
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
