Återigen är det en engelsman som tolkar vad även svenskar och andra skandinaver upplever i våra länder. I Skandinavien är alla kulturarbetare – åtminstone de som får höras – uttolkare av maktapparaten. Gammelmedia likaså. Att samhället förändras så att vi inte känner igen oss, blir råare och mer våldsamt ska vi inte tala om. Vi ska dessutom stillatigande acceptera månggifte, skambrott, kvinnor iklädda skrämmande kläder så att de ser ut som rånare. Efter alla dessa år av jämställdhetsarbete ska vi återigen acceptera åtskillnad mellan könen i skolor och simhallar. Allteftersom förväntas vi ta det för givet att våldtäkterna begångna av invandrade män mot svenskor ökar och att brott generellt och våldsbrott specifikt begångna av invandrare skjuter i höjden. Den maximala fräckheten är att vi ska stå för kalaset via våra skatter. Vi betalar för vår egen undergång.
Svenska invånares önskemål och synpunkter sätts på undantag när de inte överensstämmer med den invandrade befolkningens. Eller rättare sagt: inte överensstämmer med elitens ideal som i praktiken är den socialistiska internationalens.
Det spelar ingen roll vilka partier som sitter vid makten i Europa idag. Med få undantag har de alla blivit förförda av kommunistiska/socialistiska drömmar, utopier om en perfekt värld där alla lever i harmoni oavsett bakgrund och kulturella sedvänjor. Det är ett ödets ironi att Europas borgerliga partier med hull och hår har svalt kommunismen/socialismens högsta dröm och dessutom förtrycker människor med avvikande åsikter i sina länder.
Ytterligare en engelsman, Winston Churchill, får stå för slutorden:
Ge aldrig upp. Ge aldrig upp. Ge aldrig, aldrig, aldrig upp någonting – stort eller smått, storslaget eller futtigt – ge aldrig upp utom inför hedervärt uppträdande och gott förnuft. Ge aldrig upp mot våld. Ge aldrig upp inför fiendens skenbara överväldigande makt och styrka.
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
