Alla minns väl augusti månads stora nyhetssnyftare, den om den grymma SJ-konduktören som tvingade en stackars 11-årig flicka av tåget pga att hon talade så dålig svenska att hon inte kunde förklara att systern som var på toaletten hade biljetterna. Problemet var bara att alltsammans var lögn. 11-åringen var i själva verket 18 år, talade bra svenska och systern avvek inte för att gå på toaletten utan för att ingen av dem hade biljett. Detta har vi skrivit om HÄR och HÄR. Nu har Sveriges Radio gjort pekoralistisk radioteater av händelsen. För att riktigt bre på med rasistiska övertoner har man bytt ut flickan mot judinnan Anne Frank (hon med dagboken) som dog i nazisternas koncentrationsläger under andra världskriget.
Dramatiseringen med rubriken ”Anne Frank och konduktören” ingår i SR:s nya experimentella teatersatsning ”Möjliga möten”. Tågkunduktören får här representera det strukturellt rasistiska samhället. Han (som i verkligheten var en hon) är själv inte ond, bara aningslös (läs: inte marxisitiskt skolad), och genom att inte ifrågasätta utan spela sin givna roll i ett högerrasistiskt samhällssystem blir han ändå medskydlig.
Den föga subtila avsikten är förstås att lyssnaren (återigen) ska göra kopplingar mellan ”främlingsfientligheten” i Sverige idag och nazismen i Tyskland på 30-talet och till alla människor som nu liksom då passivt utgör en del av dessa rasistiska strukturer. Att svenska tågkonduktörer felaktigt och kränkande utmålas som rasister, i stället för personer som gör sitt jobb och visar biljettlösa plankare av tåget, tycks inte bekymra pjäsförfattaren. Att pjäsen dessutom bidrar till att klistra på svenska invandrare en hjälplös offeridentitet förefaller man inte heller ha tänkt på. Det borde man eftersom att degradera invandrare på det sättet är verklig rasism.
Programserien är en skapelse av Radioteaterns lika nytillträdda som vänsterflummiga chef Stina Oscarson och sägs vara inspirerad av Platons "Dialoger" och Brechts "Flyktingsamtal" samt av när Oscarson läste om att Usama Bin Ladin sköts i åsyn av hans tolvåriga dotter. Så här snömosigt presenterar Oscarson själv initiativet:
Om man tänker sig att man fryser ögonblicket och låter Bin Ladins dotter tala med den soldat från USA:s elitstryka som sedan kommer att skjuta hennes far; vad skulle de säga varandra? Hur skulle argumenten låta, och skulle de i något ögonblick kunna mötas? Även om dialogen inte ändrar det historiska förloppet, så har detta att man försöker föra en dialog ett egenvärde.
Denna och ett flertal andra påhittade och övertydligt politiskt korrekta dialoger, bl.a. en mellan den förre IMF-chefen och hotellstäderskan, kommer vi att få höra under hösten. Dialogen mellan Anne Frank och konduktören kan den som tror sig stå ut med moralkakor, pekpinnar och därtill taffligt skådespeleri lyssna till här:
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
