Motreaktionen kom emellertid bli tvärtom, tidningar (socialistiska, liberala, konservativa) ifrån norr till söder har agerat kollektivt i att fördöma och förminska SD sympatisörer. De som följt debatten vet hur det låtit. Ofta används ett kusligt och märkligt ord när SD hamnar i ett sammanhang. Politiker, journalister och debattörer använder ordet "vi" när de skall svara på hur de skall förhålla sig till "dem". Ordet vi är alltså benämningen på hur SD:s närvaro kan slå broar mellan tidigare så oförenliga parter och partier i syfte att agera kollektivt. I det här fallet mot SD. Vissa av dessa vi-politiker, vi-journalister och vi-debattörer har efter självransakan påstått att det nu är dags att vi byter strategi och "tar debatten" med partiet istället för att ignorera dem.
Sverigedemokraternas intåg i Riksdagens motiveras som ett misslyckande för hela den tidigare vi-strategin. Sverigedemokraterna är som ni förstår inte inräknade i vi utan i opposition med hela detta annars brokiga vi-etablissemang. Ur ett demokratiskt och maktanalytiskt perspektiv visar även vi-diskursen den märkliga och skrämmande relationen som finns mellan de förtroendevalda (politiker) och de som är avsedda att granska dem (journalister).
Vi-etablissemangets har sedan SD:s barndom använt alla de härskartekniker som enligt den norska socialpsykologen Berit Ås finns att tillgå. Vi-etablissemangets inställning till att osynligöra (en av härskarteknikerna) SD i debatten har som tidigare omnämnts börjat uppluckras och inte fungera. En sista dödssuck för den osynliggörande strategin är att städa upp och lägga ut dimridåer framför dess död genom att implimentera en ny idépraktik. Den nya idén handlar om att anklaga SD för att i alla lägen utnyttja och spela i rollen som politiska martyrer tills dess att vi-etablissemanget kan samlas kring en ny strategi.
Martyrbegreppets intåg och användning bland vi-etablissemanget har på senare tid kommit att succesivt öka i debatter mot SD. Idén är att anklaga SD för att leva in i rollen som politiska martyrer i varje liten sak och att på så sätt förminska och förlöjliga (också två härskartekniker). Martyrbegreppet inringar även att förneka händelser i SD:s historia där de varit utsatta och hävda att de historiskt likabehandlats. Frågan som bör ställas i sammanhanget är naturligtvis om SD:s martyrstatus eller utsatthet är av verklig eller fiktiv karaktär?
Enligt SÄPO som kartlägger hot mot den Svenska författningen är SD som politiskt parti särskild utsatta. I rapporten "hot mot förtroendevalda" från 2008 skriver utredarna att "Hot mot förtroendevalda från organiserade kriminella miljöer eller andra grupperingar är till synes ovanlig. Sverigedemokraterna (Sd) utgör dock ett undantag från denna bild. Dessa utsätts kontinuerligt för hot och aktioner från Antifacistisk aktion (Afa), eller från personer som använder sig av Afa:s symboler". Den senare rapporten pekar på samma sak. När man lägger till senare händelser från 2008 i partiets historia förefaller SD vara ett politiskt utsatt parti. I 2010 års valrörelse fick SD det svårt att annonsera, tv-reklamen i TV4 censurerades kraftigt, ett flertal torgmöten fick avbrytas och deras hemsidor hackats och ligger nere sedan en tid.
SD uteslöts också i den stora slutdebatten i SVT och en annan utstående händelse är knivöverfallet på en Sverigedemokrat i Göteborg. Det finns naturligtvis ett dussintals andra händelser som är värda att nämna i detta sammanhang men låter sig inte utvecklas. Det finns alltså händelser vilka vittnar om ett parti som varit utsatt. Vi-etablissemanget stöter här på två dilemman när de använder martyrbegreppet. De som instämmer i påståendet att SD utnyttjat ett martyrskap får det samtidigt svårt att hävda att de också blivit behandlade likställt. De som inte instämmer i att de faktiskt behandlats likaställt får också svårt att använda sig av martyrbegreppet.
Efter valet 2010 kom vi-etablissemanget utsättas för en smärre chock vilket följdes av ytterliga smutskastning och kraftiga ställningstaganden. Detta har tagit sitt uttryck i tidningar och i synnerhet i samband med diskussionen hur regeringen skall lösa det parlamentariska läget. Ingen kan riktigt säga hur vi-etablissemanget åter kommer att formera sig själva igen utan att fortsätta tappa mark. Vi-etablissemanget har ännu inte valt att gå emot ett öppnare politiskt klimat med en dialog mellan olika politiska idéer och ståndpunkter.
R.J.
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
