Istället för att helt enkelt och kraftfullt säga att det inträffade är ett angrepp på demokratin och skall bekämpas med alla till buds stående medel så mumlade han osammanhängande om Riksdagen som beslutsfattare, att vi är ett öppet samhälle mm.
Istället för att bemöta terrormotivet Vilks förteg han det helt. Han borde rakt på sak sagt att yttrandefriheten är en omistlig hörnsten i demokratin och att den, liksom demokratin i allmänhet, skall försvaras med alla till buds stående medel. Istället för att ta upp motivet Afghanistan förteg han även detta. Han borde åtminstone ha sagt att Sveriges engagemang i Afghanistan är ett demokratiskt fattat beslut.
Istället för att – som den ogudaktiga person han är – mumla om "olika Gudar" eller "inga gudar alls" borde han ha sagt att terrordåd med religiösa förtecken är lika oacceptabelt som några andra motiv. Han borde också sagt att Sverige är en del av den västliga, kristna kulturen och att detta dåd uppenbarligen var inspirerat av Islam och att Sverige inte kommer att acceptera att bli fristad för spridande av hatisk islamsk propaganda och illdåd mot oskyldiga människor.
Att inte en svensk politiker vågar ta ordet Islam i sin mun är en ynkedom. Men det beror väl på att de mest avkristnade av våra medborgare är just våra politiker. Islam är en realitet och något mer än en religion i modern bemärkelse, det är en statsrättslig teori. Men lika lite som vänsterpolitiker och liberaler i Europa under 30- och 40-talet vågade kritisera Stalins mördarregim med risk att hamna i fascistfacket, lika lite vågar dagens svenska politiker ta en debatt om den islamska ideologin som det ju är fråga om.
Reinfeldt hade nog i sin ängslighet hoppats att dådet inte skulle komma att klassificeras som ett terrorbrott utan endast en enskild galnings verk. Nu var det ju så uppenbart vad det var fråga om så inte ens mobiliserandet av hela landets arsenal av överslätande politisk korrekthet kunde undertrycka realiteterna. Reinfeldt var till och med så smeksamt politiskt korrekt att inte ens vänstern och miljörörelsen kunde komma åt honom. Det kanske kan kallas politisk skicklighet men någon allmän respekt kan det väl ändock inte väcka?
Det var därför befriande att utrikesminister Carl Bildt omedelbart på natten tog tand för tunga och kvittrade eller vad det nu heter. Det var ju så uppenbart vad det var fråga om för "verklighetens folk" så vad skulle det då inte vara för vår internationalist till utrikesminister. Det har tyvärr blivit legio i Sverige för politiker att undvika att säga som det är om det inte passar in i det politiskt korrekta multikultursvamlet. En fjäder därför i hatten för Bildt och skam och nesa åt Reinfeldt.
Olof G.
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
