Wilo Abdulle Osman kom till Sverige redan 1990 och har under tiden i landet sedan utbildat sig och även haft bra anställningar i Göteborg. Men sedan hon flyttat till Stockholm har hon inte kallats till en enda anställningsintervju, och det anser hon vara diskriminering och beror då naturligtvis på att hennes efternamn innebär att ansökningarna från henne kastas i papperskorgen.
Detta är ju mumma för en sådan boulevardtabloid som DN att publicera, och naturligtvis ifrågasätts inte Osmans åsikter på något sätt. En naturlig följdfråga kanske hade varit hur det kommer sig att hennes ansökningar gjorda i Göteborg gav arbete? Är det kanske stockholmare som är diskriminerande rasister? Eller kan det ha att göra med konjunkturen? Femtio ansökningar har hon skickat sedan i juni, och redan nu är det den underförstådda rasismen som gör att hon inte fått jobb.
Wilo Abdulle Osman har dock en del viktiga poänger som hennes icke-arbetande landsmän kanske borde ta i beaktande, även om hon helt utan stöd i siffror eller forskning hävdar att det inte är en hög arbetslöshet bland somalier som en del påstår. Det är en vedertagen åsikt som har cementerats, menar hon, och hävdar att hon har en annan bild där många somalier arbetar, har universitetsutbildning eller chefsjobb. Att all tillgänglig statistik säger något helt annat bryr sig DN inte heller om att kommentera.
Dock menar Osman helt riktigt att utbildning och byggande av nätverk är viktiga ingredienser för att få arbete. Att som de flesta somalier i Sverige frivilligt isolera sig från samhället genom att bosätta sig i etniska enklaver bland landsmän, inte lära sig språk och hur samhället fungerar samt, som många somaliska kvinnor, gå klädda i extrem muslimsk kvinnoklädsel är detsamma som att frivilligt alienera sig från arbetsmarknaden. Man kan ju diskutera om dessa människor överhuvudtaget står till arbetsmarknadens förfogande?
DN vore ju inte den tidning man är om man inte också valde att i sin artikel interfoliera några uttalanden från arbetslösa invandrare som då skall syfta till att ytterligare befästa den åsikt som blaskan vill pådyvla Sverige.
Somalier, en eritrean och en gambian får illustrera hur de rasistiska svenskarna med berått mod håller dessa resurser utanför arbetsmarknaden och med förtjusning (yeah right!) istället bekostar deras leverna via sina skatteinbetalningar. Här är det 10, 10 och fem års arbetslöshet som gäller, och allt är Svenne Svensks fel. “Heter man inte Erik är det ingen idé att söka jobb.” “Det känns omöjligt att få jobb.”
När man läser detta bedrövliga försök att ytterligare skuldbelägga svenskarna för andra folkgruppers miserabla tillkortakommanden avseende egen försörjning ställer man sig ganska snabbt frågan hur det kan komma sig att Alliansregeringen tycker det är så nödvändigt att ge uppehållstillstånd till tusentals restaurang- och köksbiträden, tidningsbud, jordbruksarbetare mm mm. Är det inte bättre att de invandrare i Sverige som redan är arbetslösa motiveras att jobba för sin egen försörjning?
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
