BREV Varje dag umgås jag med mina svenska vänner och kollegor. En del är födda i Sverige och en del är födda i ett annat land eller har föräldrar som är födda i ett annat land. Vad hudfärgen eller ursprung spelar för roll har jag svårt att förstå. Det som intresserar mig är ifall mina vänner delar mina grundläggande värderingar. Mina vänner som bor i Sverige identifierar sig självklart som svenskar oavsett ursprung. Visst umgås jag med vänner som inte är svenskar. Efter sin tid i Sverige flyttar de hem och vi har efter det kontakt via Facebook.
Och då till problemet. Det finns människor i Sverige som på pappret är svenskar, men i hjärtat inte är det och minst av allt i världen vill bli det. Enklaver , spänningar mellan grupper , främlingsfientlighet åt alla håll, friktion uppstår. Ingen kan klandra dessa människor. Hade Sverige gått åt skogen och det funnits en svensk enklav i Irak där västerländska normer rådde och jag uppmuntrades att behålla min kultur hade jag åkt omgående. Och sedan hade jag, men framför allt mina barn med svensk kultur, börjat gräla med Irakierna som inte tolererar att vi envisas med att ha sex före äktenskapet. Alla vet att detta omvända fenomen inte existerar. Det är ju fullkomligt självklart att Irakierna vill hålla fast vid sin kultur och kommer att försvara sina grundläggande värderingar! Jag tycker det är något vackert att man vill föra vidare sin kultur! Kör hårt Irakier med er kultur i Irak. Jag lägger inga värderingar i hur ni väljer att leva och har fullt förtroende för att ni vet bäst hur ni ska göra i Irak för att bli lyckliga!
Alltså allt vi ser i Sverige som rör invandring och dess konsekvenser är högst mänskliga uttryck, och det är inte de invandrades fel. Det är politikerna och slaskpressen som inte förstår eller vill se hur grupper som finns bredvid varandra fungerar ihop. De fungerar inte ihop! Dessutom skapar invandrare som inte vill vara svenskar dåligt rykte som riskerar att smitta av sig till de invandrare som vill vara svenskar.
Man kan tala om en kritisk massa. En övre gräns på flyktingströmmens storlek för att det ska ske ett fenomen: De som kommer hinner inte integreras i samhället utan plötsligt uppstår en enklav, tillräckligt stor för att det ska vara lönslöst att lämna den. Efter den punkten kommer nyanlända att infinna sig i enklaven som växer sida vid sida med majoritetssamhället. Detta har redan skett på tusentals ställen i Europa och när denna gräns överskreds så tillkom en helt ny dimension inom integrationsproblematiken. Hur integrerar man en sån enklav och hur lång tid tar det i genomsnitt? 500 år? Vilken politiker i sjuklövern kan svara på den frågan? Locket på verkar duga tills vidare…
Politikerna väljer hur snabbt vi ska ta in nya människor och valde när vi skulle nå denna kritiska massa. Politikerna väljer hur mycket vi lägger på ensamkommande män istället för att lägga pengarna på vaccin, utbildning osv i hemländerna till de som VERKLIGEN behöver (varje minut dör barn som behöver hjälp). Politikerna har möjlighet att styra värdegrunden som ska vara norm för nyanlända och kan skapa en hållbar integration så att vi både kan hjälpa Sverige och behövande människor nu och i framtiden. Men politikerna vägrar (SD undantagna). Etablerad slaskmedia fortsätter i det stora hela att tiga även om små, små framsteg tycks göras.
Alla härliga assimilerade nysvenskar: Tack för att ni berikar Sverige i ordets rätta bemärkelse och skapar en hållbar utveckling! Självklart ställer vi upp och hjälper den som är i nöd i den mån vi klarar av det. Nu är det dags att ta tag i den andra biten, den biten som har urartat.
Oskar, skribent PI
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
