DEBATTINLÄGG Författaren och sjuksköterskan Ingrid Kampås skriver i ett debattinlägg på Newsmill om förnekandet av svensk kultur, som ett svar till Sakine Madon:
Sverige är också byggt sten på sten, men medan norrmännen är stolta över sitt vackra land och allt de kämpat för anses det i Sverige av räddhågsna och politiskt korrekta människor ”främlingsfientligt” att känna samhörighet och nationell stolthet över sitt kulturarv och sitt folk. Utom i sport- och eurovisionsschlagersammanhang – där är det tillåtet att vara hur nationalistisk som helst. Kurdisk folkmusik i all ära och jag har inget emot kurder, en av mina vänner är för övrigt kurd, men varför spela deras musik på Sveriges nationaldag? Då om någonsin ska vi väl höra Brudmarsch från Gästrikland och Ack Värmeland du sköna. För att inte tala om Sveriges nationalsång. Min kurdiske vän säger att han gillar svenskar och är glad att leva i vårt land, fri från det religiösa ok han växte upp med. Han vill höra till, vill vara stolt över att leva i Sverige. Han vill känna att han dragit en vinstlott i livet när han kom hit och vill suga åt sig av vår kultur, våra traditioner, våra värderingar och våra känslor. För den skull förkastar han inte det goda med den kultur han vuxit upp i.
[..]
Definiera svensk kultur: Det finns svenskar som borde kunna det, men inte kan. Jag trodde inte det var verkligt när jag i radion, Studio 1 i P1, hörde hur generalsekreteraren för Sveriges hembygdförbund omedelbart svarade ja på frågan om det finns en kurdisk kultur. När han sedan fick frågan om det finns en svensk kultur drog han på orden innan han sa att det svenska är svårt att definiera. Ett yttrande jag finner högst historielöst.
Läs även intervjun med professor Per Bauhn om konsensuskultur och svenskhet: ”Vi behöver ingen politik för att känna oss som svenskar”
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
