NATIONALDAGEN Lisa Bjurwald bör inte vara okänd för den vana PI-läsaren vid det här laget. Hon arbetar på Expo och har bland annat författat boken ”Europas skam. Rasister på frammarsch” och förkroppsligar på det stora hela den skygglappsbeklädda, oikofobiska svenska journalisten anno 2011. Tidigare har hon bland annat ljugit om att PI skulle få några miljoner från SD, pengar vi (tyvärr) inte sett till ännu, och hon är inte rädd för att medverka till att ytterligare urvattna begrepp som ”rasism” och ”främlingsfientlighet”. Med SD i riksdagen vill hon på nationaldagen hissa ”antirasistisk flagg”.
[...]
Men nationalistiska vindar blåser över Europa och planterar även på våra breddgrader idén om att svenskarna borde hylla sin svenskhet med mer frenesi. Tanken är främst känslobaserad och håller inte för logiska motargument. Varför skulle vi fira på samma sätt som i andra länder, vars nationaldagar ofta har anknytning till mer välkända historiska skeenden? Hur kan man, utan att röra sig mot ett obehagligt nationalistiskt territorium, tvinga folk att känna något som inte redan finns inom dem? Att inte nationaldagen fått större genomslag i Sverige visar tydligt att påbud ovanifrån knappast hjälper när folkförankring saknas. Något större behov av en nationell dag av enighet lär inte heller finnas, då vi varit förskonade från krig i 200 år. Och nog bör vi aktivt arbeta för att nya svenskar ska känna sig välkomna i den svenska gemenskapen året om, inte enbart på en särskild högtidsdag.
Inför den 6 juni 2010 uppmanade Sverigedemokraterna till bojkott av multikulturella firanden. Årets nationaldag är den första med SD i riksdagen. Ännu är partiets påverkan av den subtila sorten. Något främlingsfientligt inflytande över exempelvis invandringspolitiken à la Danmark har vi tack och lov sluppit. Men en ny ton har smugit sig in i den svenska debatten. Sverigedemokraternas mångåriga propaganda om en svensk "politisk korrekthet" – läs brist på rasbaserad kritik av invandrare – upprepas plötsligt av seriösa debattörer. Värnandet om mångfaldssamhället kallas nedlåtande för "typisk svensk konsensus". Det suckas över dagens svensk-somaliska nationaldagsfest på Stockholms stadsmuseum: Så mesigt och politiskt korrekt! Kanske är det bara en tidsfråga innan det sverigedemokratiska favorituttrycket "multikultikramare" sipprar ut i mainstreamsfären.
Det bästa motmedlet mot Sverigedemokraternas retorik är inte att börja anamma den, utan att hålla den antirasistiska fanan högt – även på nationaldagen. Det borde inte uppfattas som motstridigt att vara stolt över sin svenska identitet och samtidigt vilja hålla rent mot främlingsfientlighet (trots att engagerade antirasister hängs ut som "svenskhatare" av SD-anhängare). På Skansen hålls i dag ett traditionellt och påkostat firande med kunglig närvaro. Visst har vi också plats för en svensk-somalisk fest i en annan del av huvudstaden? Särskilt då få saker verkar reta upp sverigedemokrater så mycket, som den kamel målad i svenska flaggans färger som pryder Stadsmuseets nationaldagsplanscher.
Relaterat
PI: Lisa *Expo* Bjurwald utfrågas av Anna Hedenmo i Aktuellt
PI: Påstått miljonregn över PI – Expressen bakom lögnen
PI: Expo-skribent suckar över "rasismen" i Europa
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
