OPINION När jag läser vad Lisa Bjurwald skriver på SVT Debatt, där hon debatterar antirasism och nationaldagen, slår hon huvudet på spiken om vad som är anledningen till att multikultisamhället aldrig har eller kommer att fungera. Hon skriver när hon pratar om svenskt nationaldagsfirande:
Tanken är främst känslobaserad…
Visst sjutton är det en känsla av samhörighet som bygger upp ett samhälle och får det att flyta hyfsat friktionsfritt. Det är den känslan som skapar socialt kapital, tillit till systemet och vilja att i viss mån göra avkall på sitt eget bästa och istället t.ex. betala skatt till samhället. Hade vi inte varit känslostyrda hade vi likt maskiner kunnat utradera alla nationsgränser och nationaldagar, som Lisa vill, och varför inte införa kommunism och jobba 24 timmar om dagen och alla hade skrattat och varit lyckliga (har man inga känslor kan man i och för sig inte vara lycklig).
Men vi är ju inte maskiner. Känslan av att tillhöra en nation är helt och totalt avgörande för att nationen skall fungera. Nationen kan inte inkludera hela världen. Blir nationerna för stora så splittras dom förr eller senare till mindre nationer, så vida inte: Den stora nationen klarar att skapa en tydlig nationalism som håller den samman.
Mina norska vänner säger: ”Ni är ju galna i Sverige som kopplar nationalism till främlingsfientlighet. Det har ju inget med att nedvärdera någon annan. Andra har ju sin nationaldag och är så klart med rätta lika stolta över den nationen”. Jag håller så klart med. Jag resonerar som att jag står ju mina barn närmast, fast det innebär inte att jag ser ned på andra barn. Bara att jag rent känslomässigt står närmare mina barn. Jag står Sverige närmast men ser absolut inte ned på Australien för det. Ett känslomässigt ställningstagande.
Nationer som varit utsatta för krig eller ockupation har en starkare nationalitet. Dvs deras känsla av att hålla ihop är mycket starkare för att dom blivit påminda av att dom kan bli av med nationen. Dom tar inte nationen för givet. Människor som varit nära döden sägs värdera livet högre därför att som har blivit påminda om att dom kan mista det. Dom tar inte livet för givet. Nationer som inte utsatts för prövning har en svagare känsla av nationalism därför att dom tar nationen för givet.
Nationalismen ökar i Sverige därför att vi står inför en splittring av samhället i och med att det skrivits in i grundlagen. Makthavarna spottar nationen i ansiktet och förminskar den och pratar öppet om att vi inte har något att värna. I och med denna strategiska splittring och förminskning av samhället växer nationalismen bland dom som känslomässigt identifierar sig med nationen. Dom som väljer att inte identifiera sig med nationen utan identifierar sig med en stadsdel eller en enklav eller en annan grupp har redan en stark nationalism gentemot sin grupp. Annars hade gruppen upplösts.
Sverige är det enda landet i världen vars PK-elit är rädd för att en dag om året hylla vår egen nation, vårda traditionen och vår historia för att skapa en känsla av att vi hör ihop. Hur kan det vara främlingsfientligt att göra som alla andra nationer alltid har gjort, gör i dag och kommer göra i framtiden?
Oskar
Relaterat
Rabiat mångkulturalist vill hissa "antirasistisk flagg"
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
