Motionen
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en översyn av nämndemannasystemet.
Motivering
Efter valet har mer än tidigare uppmärksammats att även Sverigedemokraterna har rätt att nominera partiföreträdare som lekmannadomare i våra domstolar. Kritik har särskilt riktats mot att asylsökande kan få sina öden lagda i händerna på nämndemän som sympatiserar med ett uttalat invandringsfientligt parti. Redan under föregående mandatperiod hade Sverigedemokraterna 20-talet nämndemän bara i den skånska Migrationsdomstolen. Antalet kommer nu att öka väsentligt.
Sverigedemokraternas valframgångar ger anledning att med än större skärpa ifrågasätta nämndemannainstitutet som sådant. Systemet med lekmannadomare bidrar till rättsosäkerhet och rubbar människors förtroende inte bara för migrationsprocessen utan för det svenska rättssystemet i stort. Den dömande verksamheten borde därför vara förbehållen män och kvinnor som är utbildade och särskilt tränade för uppgiften och som står fria från uttalat partipolitiska bindningar.
När Juristbarometern i fjol undersökte drygt 1 600 unga juristers inställning till nämndemän svarade över hälften att systemet borde avvecklas. Mest kritiska var de biträdande juristerna där hela 66 procent var negativa till lekmannainflytande i domstolar. Bland juridikstudenterna ville 53 procent skrota systemet, 52,4 procent av tingsnotarierna tyckte detsamma.
I alla andra viktiga samhällsfunktioner ses det som en merit att ha god kännedom om vilka regler som gäller för verksamheten. Men systemet med nämndemän bygger på tanken att dessa bör vara okunniga om det regelverk som de är satta att tillämpa. Att låta oprövade och oskolade nämndemän få avgörande inflytande i en komplicerad rättssak är fullt jämförbart med att en besvärlig kranskärlsoperation skulle få utföras av en vaktmästare eller bilmekaniker.
Nämndemannainstitutets förespråkare brukar hävda att de politiskt nominerade nämndemännen står för folkligt förnuft, medborgerliga värderingar, mångfald och demokratisk legitimitet samt bidrar till att tillgodose medborgarnas intresse av insyn i den dömande verksamheten. Men argumenten är falska och sprids framför allt av motståndare till tanken på en självständig domarmakt, lydande under lagarna men fristående från den politiska makten.
Systemet med nämndemän förbättrar på intet sätt medborgarnas insyn i rättsprocessen.
I likhet med yrkesdomare är nämndemän förbjudna att yppa vad som har sagts under domstolens överläggningar. Talet om medborgerliga värderingar och mångfald håller heller inte, eftersom det av naturliga skäl aldrig går att få en representativ sammansättning inom grupper av två eller tre nämndemän.
Trots nackdelarna från rättssäkerhetssynpunkt har utvecklingen gått i motsatt riktning. Nämndemännen har fått individuell rösträtt och representation även i hovrätterna och kammarrätterna. Bakom dessa reformer, som infördes på 1970-talet, låg en socialdemokrati som av ideologiska skäl ville säkra ett politiskt inflytande över den formellt självständiga domarmakten. Resultatet har blivit ett allt större antal domar, där juridiskt okunniga och politiskt väderkänsliga nämndemän på grumliga skäl överröstar de professionella domarna.
Hittills har den politiska viljan saknats att i grunden reformera, än mindre avskaffa nämndemannasystemet. I regeringens direktiv 2010:78, En översyn av brottmålsprocessen, annonseras visserligen en översyn. Denna är dock i huvudsak begränsad till frågan om i vilka fall och i vilka sammansättningar i tingsrätt som nämndemän bör medverka.
Den av regeringen initierade översynen av nämndemännens medverkan i brottmålsprocessen kan vara en god början. Översynen bör emellertid utvidgas till att omfatta även tvistemålen och nämndemännens medverkan i förvaltningsdomstolarna och i överrätterna. Särskilt bör uppmärksammas nämndemännens medverkan i asylmålen, en fråga som i dag oroar många människor i vårt land. Inriktningen bör vara att överlag reducera nämndemännens inflytande över rättskipningen.
Bäst vore att helt avskaffa systemet med nämndemän. Om tiden inte skulle anses mogen för en så radikal reform bör i vart fall frågan om rekryteringen av nämndemännen övervägas. I dag utser i praktiken de politiska partierna sina egna företrädare till nämndemän, med åtföljande rättsosäkerhet och förtroendeskador för rättsväsendet. En alternativ ordning som bör övervägas är att ge länsstyrelserna i uppdrag att utan politiska nomineringar självständigt utse vilka som ska vara nämndemän.
Stockholm den 19 oktober 2010
Maria Abrahamsson (M)
Sedan det stod klart att SD kommit in i riksdagen laddade massmedia om och siktade in sig på om SD var lämpliga att ingå som nämndemän i bland annat Migrationsdomstolarna. Något som retade upp Merit Wager, som framhöll att medias utspel om hur det går till med tillsättningen är felaktig.
Media skrev tidigare
Kommande asylärenden hotas bli felaktiga
Partiets inträde medger att man får nominera fler nämndemän. Detta även till förvaltningsdomstolar, exempelvis Migrationsdomstolarna i Stockholm, Göteborg och Malmö och består av en domare samt tre nämndemän vardera under förhandlingarna. Förre överåklagaren Sven-Erik Alhem varnar nu för att det skulle kunna leda till ett minskat förtroende för domstolarna och hävdar närmast att SD-valda kommer att besluta efter sin ideologiska övertygelse. Han säger sig samtidigt inte ha några bevis eller sett några konkreta exempel där personer missgynnats i rättssystemet. Men menar att blotta misstanken är farlig för förtroendet. På Nämndemännens riksförbund tror man inte att det finns anledning att vara orolig.
– Det här är ju ingen ny situation, vi har haft alla möjliga partier under åren. Som nämndeman tar man av sig politikerhatten, det finns inte utrymme för egna filosofier. Något annat finns inte, säger kansliansvarig Catarina Ingvarsson.
Det är skrämmande vilken okunnighet som råder bland journalister som bland annat har till uppgift att rapportera och informera om viktiga samhällsfrågor! Och när en börjar och ger felaktig information så hakar alla andra på.
Merit Wager kontaktade Lars- Gunnar Lundh, f.d. rådman och under sex år ansvarig för frågor om nämndemän i Justitiedepartementet, om hur tillsättningen fungerar. Lundh berättar:
Läser i olika medier om oro för att nämndemän från SD nu ska väljas in efter deras lyckade val. Ingenting kan vara mer fel än påståenden av detta slag som ytterst bottnar i att kommun- och landstingsfullmäktige i grunden har missuppfattat vilka som kan/ska väljas till nämndemän.
I lagen, rättegångsbalkens 4 kap., talas inte om att det är politisk aktiva som ska väljas till nämndemän. Det enda som ska utföras är att nämndemän ska väljas av dessa organ. Det står inget om vilka som ska väljas. Nämndeman är inte ett politiskt uppdrag utan ett samhällsuppdrag utan anknytning till politiska partier. Allt annat vore i sig skrämmande!
Orsaken till att i princip alla kommuner och landsting väljer politiskt aktiva är att de "tror" att det ska så vara. Inget kan vara mer fel och anledningen till att de har det uppdraget är, att det fanns inga andra lokala myndigheter när bestämmelserna tillkom. Så om man vill undvika SD som nämndemän och andra mer eller mindre inkompetenta politiker från alla partier så är det nu ett utmärkt tillfälle för fullmäktige över hela landet att välja rediga människor från alla samhällskategorier med eller utan politisk bakgrund
Lars-Gunnar Lundh, f.d. rådman och under sex år ansvarig för frågor om nämndemän i Justitiedepartementet, om hur det verkligen förhåller sig.
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
