LÄSARBIDRAG Hatbrott är ett relativt nytt begrepp i Sverige, men är rent lagtekniskt en straffskärpningsregel i brottsbalkens kapitel 29, §2 punkt 7 och ger gärningsmannen ett hårdare straff än vad fallet hade varit annars. Så här beskrivs brottet i brottsbalken: ”Om ett motiv för brottet varit att kränka en person, en folkgrupp eller en annan sådan grupp av personer på grund av ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning eller annan liknande omständighet“.
Åklagarväsendet i Sverige använder sig av följande definition, allt enligt Wikipedia: ”Med hatbrott avses hets mot folkgrupp, olaga diskriminering, homofobiska brott, våld och hot m.m. mot förtroendevalda samt andra typer av brott där ett motiv varit att kränka en person, en folkgrupp eller annan sådan grupp av personer på grund av ras, hudfärg, nationalitet eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning eller annan liknande omständighet”.
Nu verkar denna lag förlorat sin egentliga mening, då alla brott som drabbar invandrare benämns med orden hatbrott eller rasism. Ni har säkert egna och bättre exempel, men varför benämns fallet med ordet rasism när en kioskägare med invandrarbakgrund får sin verksamhet vandaliserad, men vardagsbrott om offret är en etnisk svensk kioskägare? Varför heter det rasism när en skolelev med invandrarbakgrund mobbas och pojkstreck när en etnisk svensk elev utsätts för mobbing?
Varför är det ett hatbrott när någon skriker "svartskalle", men vardagsbrott när någon skriker "viting"? Varför ropar media på främlingsfientlighet när en muslimsk kvinna i Tomelilla bombarderas med snöbollar, men vardagsbrott när en svensk kvinna i Rosengård bombarderas med stenar? Varför är det alltid en förmildrande omständighet när offret är etnisk svensk och förövaren har en utländsk bakgrund? Eller vänd på frågan och ställ den så här: Varför är brottet grövre om förövaren är etnisk svensk än om han/hon har en utländsk bakgrund?
Nu är det som det är och ordet hatbrott används bara när majoriteter trakasserar minoriteter, trots att en förolämpning mot majoriteten har en rasistisk grund. Var det kanske därför som media förhöll sig märkligt passiva efter den misshandel som en ensam svensk tjej råkade ut för i Södertälje den 6:e september 2008? Vi vet nog alla hur rubrikerna hade sett ut om förhållandena varit de omvända, 20 svenska grabbar som misshandlade en ensam invandrartjej.
Är det inte hatbrott när minoriteter trakasserar andra minoriteter och då tänker jag osökt på de muslimer i Malmö som attackerar stadens judiska befolkning? Judarna i staden är ju i minoritet kontra Malmös muslimska befolkning.
Expressens vänsterkrönikör A-C Marteus tog i sin krönika den 11:e januari upp fallet med Jared Lee Loughners vansinnesdåd i Tucson och jämförde det med skjutningarna i Malmö som Peter Mangs misstänks för. Hon spydde också galla över det hårda debattklimatet i USA och jämförde det med klimatet i Sverige efter Sverigedemokraternas intåg i riksdagen. Har ni märkt att Marteus alltid lyckas få till en koppling till SD, så fort en invandrare råkat ut för något negativt?
Jag vet inte om det mest beror på okunskap eller hennes blinda hat till alla som kritiserar förd invandringspolitik? Naturligtvis tog hon också upp journalistkollegan och tillika SD-hatande Niklas Orrenius artikel i Sydsvenskan. Ni vet, artikeln om den muslimska kvinna som utsatts för snöbollskastning och okvädningsord i Tomelilla.
Jag har inte läst A-C Marteus alla krönikor, så ni får förlåta mig om jag har fel, men jag har aldrig sett henne skriva eller hört henne nämna alla de svenska kvinnor och flickor som dagligen utsätts för trakasserier, kränkningar och våld från invandrare. Varför kan vän av ordning fråga sig, men så inser man snart det horribla i detta faktum att etniska svenskar och svenskor aldrig kan utsättas för hatbrott eller rasism, så länge de bor i Sverige. I dessa fall kallas det bara för bus eller vardagsbrott och prioriteras inte lika högt.
Stefan K
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt