INSÄNDARE PI har tidigare tagit upp muslimen Alexander Louhichi från Kalmar och dennes tappra försök att störta alla ”islamofober”, inte minst PI, och samtidigt upplysa oss om fredens religion. En av våra läsare har med stor behållning läst hans nya blogg och har några tankar kring den:
”Kan man annat än le åt Alexander Louhichis glöd? Den är starkt påtaglig. Louhichi är en muslim med mycket att säga. Louhichi ser sanningen. Vi måste alla älska varandra och integreras. Det senaste är att numera ska även svenskar integreras i det av mångfald omättliga samhället. Vi är inte längre ett grundläggande element att bygga på utan vi ska slitas loss och pusslet ska läggas om. På Louhichis blogg förevisas en något oklar trestegsmetod för hur allt ska ske. De två första stegen är särdeles intressanta.
”Det första steget i en fungerande integrationskampanj handlar om att prata öppet om den etablerade mångfalden och vilka problem vi har i samhället. Det handlar även om att se förståelsen i allas lika rättigheter i samhället och att alla är delaktiga i den uppdaterade svenskheten som idag är långt ifrån den som Sverigedemokraterna förespråkar. Det första steget handlar om att acceptera att vi har problem med integrationen, finna lokala problem, finna lösningar genom samråd samt vara självkritisk.”
Precis som någon nämnde i kommentarerna så tycks det ju uppenbart att detta är ungefär vad Louhichis motståndare pratat om under hela den föregående valrörelsen. Komiskt är också att han utdelar en känga mot sina motståndare i samma veva. Vad som menas med ”uppdaterad svenskhet” är dock oklart. I steg två eskalerar kraven:
”Det andra steget handlar om att ta emot invandrare som värdar och inte som poliser. Det handlar om att ge varje människa en chans att berätta sin verklighet och en chans att kunna känna sig hemma i samhället. En situation som kan tillämpas är den man bemöter i turistorter:
I turistorter runt om i världen bemöts man ofta av mycket kärlek. Folk lär sig turisternas språk för att få dem att känna sig hemma med baktanken om att turisterna ska spendera så mycket pengar som möjligt. Faktum är att denna bemötning genererar en positiv känsla, en sorts glädje vilket gör att man spenderar pengar. Ex. är butiksägare i Hurghada, Egypten som lärt sig – Polis, polis potatisgris… Vilket skapar en viss koppling mellan turisten och butiksägaren.
Om man tillämpar samma situation i en integrationskampanj där man lär sig lite av varje människas kultur och lockar in dem i det svenska mångfaldssamhället, kan man få igång en fungerande integration där vikten är jämnt fördelat på vågen. ‘” [anmärkning: oklart vem Louhichi citerar]
Louhichi kanske inte ser att hans förslag inte är ett förslag utan en ovanligt klarsynt och objektiv beskrivning av dagens invandrinspolitik. Rena turismen. Att agera värd på ett trestjärnigt hotell är inte lätt om gästerna tror att hotellet är femstjärnigt. Det går inte att komma ifrån att Louhichi gång efter gång levererar rena stolpskott. I sitt första steg propagerar han för sin motståndares politik. I sitt andra steg föreslår han en ny sorts turismpolitik i tron om att detta är något bra och nytt. Ser han inte att just denna politik håller på att genomföras och har genomförts under en längre tid. Resultatet av sina egna realiserade visioner är precis vad Louhichi beklagar sig över. Segregationen, det stora misslyckandet med mångfalden. Arbetslösheten. Louhichi fäller ju sig själv gång på gång utan att förstå det själv. En godtrogen klant med en blogg bestående av en hop svamlande ord.
Glöden och blindheten inom Louhichi är något man kan förstå. Viljan att förändra är stark och doften av intensiv religiös övertygelse lägger sig som ett skimmer över hans texter. Louhichi tänker sig nog att han har ett fritt sinne. Vem vet? Men är det svårt att tänka sig hur imamen klappar honom på huvudet och berömmer honom? Hur de yngre kvinnorna och männen i församlingen ser upp till honom och hur de äldre muttrar gillande åt hans kampanj? Nåja, kanske med lite mindre gillande mutter när Louhichi kungör att han även har judiska vänner. Jag vet inte. Louhichi är med och gör islam till en symbol för alla invandrare och PK-rörelsen är inte sen att medverka till att skapa denna trend. Man kan ju fråga sig vad till exempel ryssar, judar och chilenare tycker om det? Eller går de också omkring i en som Louchini säger ”väldigt, väldigt tung riddarutrustning” som är tung att bära på i längden? De är ju också bland de otrogna.
En förebådan som inte är helt omöjlig är att Louhichis kampanj slutar likt Anton Abeles. Deras ageranden har sina likheter. Måhända det till och med slutar med en plats i riksdagen? Inte för att det skulle bekymra många. Att tänka sig Louhichi svamlandes i riksdagen tycks snarare göra världen till en roligare plats. Om denna utveckling står sig så kan man vara fullständigt övertygad om att något PK-parti kommer att försöka fånga in denna poängplockare i nästa valrörelse. En utmärkt lärare till 2014 års demokratiskola, redo att utnyttjas.”
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
