.
PROPAGANDA Det är svårt att sätta fingret på en specifik händelse eller tidspunkt i svensk nutidshistoria som beredde vägen för den katastrofala massinvandringen vi beskådat under mer än tjugo år.
Ett socialt samhällsexperiment som på bara några tiotals år i grunden förändrat stadsdelar över hela landet till oigenkännliga och otrygga urbana getton där svenskar ses som potentiella rånoffer och polis och räddningstjänst överöses med stenar vid utryckningslarm.
Dock kan man på goda grunder utnämna år 1980 som ett av startskotten för detta misslyckade sociala experiment.
Detta år utökades den svenska asylrätten från att följa Genevekonventionens mer strikta bedömning på vem som är flykting till att även inkludera den nya paragrafen om s.k. de-facto-flyktingar, dvs. vederbörande som ej var flykting fick stanna av "flyktingliknande skäl".
Därutöver kunde permanenta uppehållstillstånd (PUT) beviljas av s.k. humanitära skäl, till vilket räknades att vederbörande mådde dåligt eller hade hunnit "rota sig" i det svenska samhället.
I vårt moderna språkbruk motsvaras termen de-facto flyktingar av de invandrare som inte har flyktingskäl enligt någon flyktingkonvention, men vägrar att återvända till sitt hemland och åberopar därför s.k. "synnerligen ömmande omständigheter".
Självklart finns det fall med genuint ömmande omständigheter. Men oftast är dessa ”synnerligen ömmande omständigheter” ingenting annat än fantasifoster som asylanten har lärt sig via de hundratals internetsajter som berättar om vilken typ av historier som går hem hos migrationsmyndigheterna. Denna skandal, som massmedia konsekvent vägrar skriva om, har PI berättat om vid ett flertal tillfällen. Läs bland annat denna artikel.
Ungefär 95 procent av de asylanter som kommer till Sverige har gjort sig av med sina identitetspapper när de beträder svensk mark. Det är en dramatisk ökning jämfört med år 1997 då 34 procent av dem som sökte asyl i Sverige saknade identitetshandlingar. Detta förfarande syftar givetvis till att man inte ska kunna syna bluffen, och kostar oss skattebetalare miljarder i onödan varje år.
Cirka 90 procent av de som får avslag på sin asylansökan överklagar detta avslag till högre instans. Och därefter till högsta instans. Om de får avslag även i nästa instans, kan de lämna in ett obegränsat antal nya ansökningar, genom att åberopa "nya omständigheter". I väntan på avgörande kan de stanna i Sverige.
Då handläggningen i varje instans är långsam uppstår så småningom en så lång vistelsetid i Sverige för den sökande, att denne till sist kan åberopa synnerligen ömmande omständigheter enbart på grund av tiden – man har hunnit "rota sig" i Sverige – och beviljas därmed permanent uppehållstillstånd.
En betydande del av advokatkåren är idag sysselsatta med flyktingärenden. Vi skattebetalare står för notan. Men staten vägrar uppge kostnaderna.
.
Staten bestämmer sig för att skapa acceptans bland allmänheten för en ny expansiv invandringspolitik
Myndigheterna förstod naturligtvis redan 1980 att proteströster skulle resas mot att Sverige plötsligt skulle frångå Genèvekonventionen och ta in mängder av invandrare på helt andra grunder.
För att stävja dessa fritänkare behövde svenska staten kalla in sitt främsta vapen, det vill säga den stora, mäktiga propagandamaskinen. Nu skulle staten få svenskarna att "tänka rätt" redan från början.
Dåvarande Invandrarverket (nuvarande Migrationsverket) tog kontakt med ett produktionsbolag vid namn AB Centralfilm, en pålitlig leverantör av propagandafilmer än i våra dagar.
AB Centralfilm tackade naturligtvis ja till det lukrativa uppdraget, och kontrakterade ingen mindre än Ernst-Hugo Järegård, som fick rundligt betalt för att delta i en statlig propagandafilm vars syfte var "att skapa förståelse för och nyttan av vår invandringspolitik".
Resultatet är historia. Den 19 minuter långa filmen kallades "Vårt Nya Sverige", och är en sällan skådad samling floskler om invandrares högt stående moral, arbetsvilja och allmänna förträfflighet.
Man passar även på att förringa svensken, genom att medvetet felcitera skalden Esaias Tegnérs berömda dikt "Sång den 5 april 1836". Originalstrofen lyder såsom följer:
"All bildning står på ofri grund till slutet, blott barbariet var en gång fosterländskt"
Esias Tegnér avsåg med denna dikt en forntid då vi i Norden i sanning ej uppnått den blomstrande kultur som vid denna tid återfanns i antika Grekland.
Men i dikten räknar Tegnér också upp en rad kända svenska historiska personligheter såsom Kellgren, Oxenstierna och Carl von Linné, framstående svenskar som bidragit till att bygga upp ett starkt Sverige alltsedan forntiden.
Dock bytte man ut ordet "ofri" mot "utländskt" i statens beställningsfilm, och vips står Ernst-Hugo i början av filmen och citerar på sitt karaktäristiska vis följande felaktiga strof:
"All bildning står på utländsk grund till slut. Blott barbariet var en gång fosterländskt"
Jo, det är sant! Läs den korrekta dikten här.
Esias Tegnér levde mellan 1782 och 1846, och som upplyst professor i grekiska vid lärosätet i Lund skrev han knappast sin dikt med analfabetiska afghaner och islamistiska somalier i åtanke. Han kunde näppeligen föreställa sig ett samhälle där invandrare levde under decennier på den inhemska befolkningens bekostnad, utan att ens bemöda sig om att lära sig landets språk, seder och bruk.
En propagandafilm med en rikskänd skådespelare på toppen av sin karriär var inte gratis.
Således visades denna film i alla möjliga sammanhang, då staten ville ha en bred acceptans för sin nya invandringspolitik. Value for money. Framförallt riktade man in sig på skolorna, då barn är, som vi alla vet, ytterst mottagliga för denna sorts påverkan.
Det går inte att förneka att regeringens strategi blev en formidabel succé – en framgång såtillvida att svensken i gemen inte förde fram allvarlig kritik mot det massinvandringsexperiment som följde de efterkommande åren, och som saknar motstycke i västvärldens moderna historia. Aldrig tidigare har ett västerländskt land tagit in procentuellt så många invandrare som Sverige gjort från 1980 och till våra dagar. Inget annat västerländskt land är ens i närheten.
De politiska planerna var att Sverige, på bara några få decennier, skulle förvandlas till ett mångkulturellt samhälle och "hinna ikapp" de länder som England och Frankrike som hade haft kolonier under hundratals år, och därför redan hade erhållit en avsevärt större invandring under lång tid.
Sverige skulle bli "modernt", tycktes våra politiker tänka. Och än idag hör man folk både på gatan och i riksdagen citera floskler från denna propagandafilm.
En skolpojke som fick sig denna film till livs i klassrummet är idag vår stadsminister. År 1980 var Fredrik Reinfeldt 15 år och gick i nionde klass, och det råder inget tvivel om att propagandafilmen "Vårt Nya Sverige" satte outplånliga spår i hans medvetande och hans syn på hur invandringspolitik ska bedrivas.
Tjugosex år senare gör Fredrik Reinfeldt, som nybliven statsminister, sitt första utländska besök. Som traditionen inbjuder flög han till Finland.
En kort tid därefter gjorde han sitt första officiella inhemska besök. Denna gång styrdes kosan till den invandrartäta stadsdelen Ronna i Södertälje. Reinfeldt valde att politiskt markera genom att avstå ifrån att träffa Anders Lago, sossepampen som med sin vurm för invandring förvandlat Södertälje från en stolt industristad till ett internationellt beryktat gangstersnäste.
Men det råder inget tvivel om att det endast var Lagos partitillhörighet som statsministern vände sig emot. Ett barnsligt upptåg, med andra ord. För Reinfeldt skulle snart anamma Lagos invandringspolitik och använda sig av den över hela riket.
Den nyblivne statsministern ställde sig på scenen denna dag den 15 november 2006, blickade ut över alla assyrier som samlats för att kolla in tv-personligheterna Filip och Fredrik. Denna komikerduo ingick i sällskapet som fått rundligt betalt för att "dra folk" till spektaklet. Få personer tycktes känna igen den välklädde politikern bredvid tv-kändisarna.
Vilka tankar for igenom Fredrik Reinfeldts huvud denna kalla vinterdag? Han blickade ut över en folkmassa där många inte ens kan prata svenska, och desto fler lever på bidrag. Kände han sig som vore han på ett andra utlandsbesök, istället för att befinna sig ett stenkast från huvudstaden?
Eller tänkte han på att det endast förflutit ett år sedan invandrarkravaller rasat på Södertäljes gator? Delade han professor Jerzy Sarneckis uppfattning att de invandrare som attackerade två svenska flickor på grund av dess etnicitet var enkla "pojkstreck" och de invandrarmän som året innan besköt polishuset i Södertälje med automatvapen var att beteckna som "buspojkar"?
Vem vet vad Fredrik Reinfeldt tänkte på när han stod där i snålblåsten framför alla nya landsmän. Vi kan däremot på välgrundade argument gissa oss till att han tänkte på Ernst-Hugo Järegård och den där propagandafilmen i skolan för länge sedan.
Och det hävdar vi eftersom statsministern på ett ytterst insmickrande och lismande sätt valde att inkludera följande ordval i sitt tal till Ronnaborna:
"Ursvenskt är bara barbariet. Resten av utvecklingen har kommit utifrån."
Tänk vilken långsiktig effekt en propagandafilm kan ha ändå!
Vad kan vi dra för lärdom av detta?
Ja, en beskäftig och nykläckt riksdagsman såg genast potentialen i propagandafilmer för barn. Det tog inte lång tid efter att valvakan i höstas förbytts till vardag innan denne politiker lade fram en av sina första motioner.
Politikern ifråga heter Abdirizak Waberi och är inte bara moderat, utan även islamist med skrämmande osvenska åsikter. För er som inte känner till honom, rekommenderar vi följande artiklar.
Den 21 oktober 2010, dvs. nästan precis en månad efter riksdagsvalet i höstas, lade islamisten fram Motion 2010/11:K413, som han titulerade "Kampen Mot Rasism". Med ett sådant förslag, och framförallt med en sådan titel, så garanterar man att samtliga riksdagsledamöter åtminstone ögnar igenom skriften. Vilken riskdagsman vågar stå upp och säga att han inte läst denna motion?
Utdrag ur Motion 2010/11:K413:
Det kulturarv och de traditioner som finns i Sverige är alla svenskar stolta över. Vi välkomnar även de nya kulturer inom den mångfald som berikar våra sinnen och erfarenheter.
Tillsammans kan vi vända på dessa destruktiva krafter. Regeringen bör därför undersöka möjligheten till en nationell upplysningsinsats som upplyser om den fara som kan drabba samhället och som kan förstöra de gemensamma värderingar vi har när de mänskliga värdena frångås.
Detta arbete bör riktas främst mot skolan i och med att dessa rörelser riktar sig till ungdomar när de är mest sårbara och påverkbara.
Stockholm den 21 oktober 2010
Abdirizak Waberi (M)
Och så är cirkeln sluten…
PS. PI påstår ingalunda att all invandring till Sverige är, eller har varit, av negativ karaktär. Vi vet alla att det finns många, många invandrare som, då som nu, har slitit hårt, omfamnat svensk kultur och bidragit till samhällets utveckling.
Men att som svenska regeringen, och stora delar av oppositionen, glorifiera den invandring vi har idag är en ren skam. Denna massinvandring från främst Mellanöstern och Afrika eroderar vår värdegrund, skapar otrygghet och kaos. Den splittrar vårt samhälle. Vi vet dessutom att många läsare här på sajten med invandrarbakgrund delar vår uppfattning i denna fråga.
Se den oredigerade propagandafilmen som varar hela 19 minuter på www.filmarkivet.se. Frånvaron av muslimer i filmen är iögonfallande. Hur skulle en liknande propagandafilm se ut idag? Det blir vi snart varse, om Abdirizak Waberi får sin vilja fram.
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
