lördag 2 juli 2011

Per Gudmundson bemöter reaktioner på omdebatterad artikel

PK-PANIK Den vanligtvis vettiga Dilsa Demirbag-Sten gjorde nyligen ett bottennapp då hon i DN försökte bemöta Per Gudmundsons omdebatterade artikel om invandrares överrepresentation i norsk brottsstatistik. Hon hade varken läst själva rapporten eller haft högre ambitioner än att, precis som sina kollegor, svartmåla Gudmundson som bland annat betedde sig som ”prinsessan på ärten”. Något som får anses vara ett fullgott tillskott till den veritabla panik det politiskt korrekta etablissemanget uppvisade efter Gudmundsons artikel. Även Isobel Hadley-Kamptz på Expressen gör sitt bästa för att vifta bort fakta.

Det var i DN den 29 juni som Demirbag-Sten gjorde ett försök att bemöta Gudmundsons tidigare artikel i SvD, där det bland annat framkom att hon inte ens bemödat sig med att läsa den norska rapporten, något tämligen fundamentalt i hela denna historia kan tyckas.

Gudmundson replikerade på fredagen i samma tidning:

Det är förstås komiskt, men också synd att hon inte har läst rapporten innan hon skriver. Demirbag-Sten väljer i stället att kritisera de två svenska motsvarande utredningarna från Brå. Hon menar att den överrepresentation av invandrare som syns i brottsstati­stiken rör så få fall att resultaten bör ifrågasättas.

[...]

Ett närliggande exempel gäller Oslopolisens offentliggörande av ursprungsuppdelad statistik över överfallsvåldtäkter med känd gärningsman. Första året, då det framkom att samtliga hade invandrade gärningsmän, fanns det all anledning att kritisera det snäva urvalet – det rörde sig ju bara om ett par gärningsmän. Men vad ska man tänka när samma resultat uppenbarar sig fem år i rad, som det gjort i Oslo?

Jag anser att det finns skäl för våra politiker att oroa sig både för brotten och för hur väljarna tolkar det mönstret, och tycker att det är sorgligt att annars respektabla debattörer antyder att jag är rasist för att jag förmedlar denna offentliga statistik och denna oro.

På sin blogg skriver Gudmundson vidare om Demirbag-Stens direkta svar:

I linje med DN:s normala praxis ger Dilsa Demirbag-Sten svar direkt, och kallar mig för prinsessa på ärten. När blev man en prinsessa på ärten för att man protesterar mot att grundlöst bli utmålad som rasist i en stor morgontidning?

Isobel Hadley-Kamptz

Under rubriken ”Den högljutt fobiska högern” skriver vänsterextremisten Isobel Hadley-Kamptz i dag att hon ser alltmer uppgivet på debatterna kring invandring, integration och brottslighet.

Att tolka kriminalitet utifrån etnicitet, som Per Gudmundson gjorde i SvD i förra veckan är dock rätt obehagligt. Särskilt som han inte pekade på några lösningar utom de uppenbart omoraliska, som att utvisa alla invandrare som begår brott.
Gudmundson hanterar statistiken lättsinnigt, glider mellan dömda och misstänkta, använder siffror som reellt inte säger något alls. De norska ”samtliga överfalls­våldtäkter med kända gärningsmän” han säger har begåtts av invandrare visar sig exempelvis vara hela sex stycken. Han uppmanar också politikerna att ta ”väljarnas oro på allvar”.

Hadley-Kamptz anser det alltså vara omoraliskt att utvisa dömda gärningsmän. Bara där borde en del larmklockor gå av. Sex stycken våldtäktsmän stämmer inte riktigt, det var fler än så, drygt 80 faktiskt under de senaste fem åren där samtliga mycket riktigt var av icke-västlig härkomst. Att sedan ta väljarnas oro på allvar, är inte det politikernas jobb?

Vi vet att sociala faktorer är bestämmande för kriminalitet, vi har starka misstankar om att rättssystemet i sig är diskriminerande, särskilt vid brott som våldtäkt där offrets och den åtalades trovärdighet kan vara avgörande.

Statistisk sentralbyrå (SSB) konstaterade i rapporten att överrepresentationen inte bara kan förklaras med hänsyn till ålder, kön, bostad och sysselsättning. Något även den tidigare folkpartisten Mauricio Rojas konstaterade 2005, med resultatet att han blev utfryst, mobbad och till slut lämnade landet. Ungefär samma pöbelmentalitet som senast användes mot Per Gudmundson; den offentliga lögnen skall icke ifrågasättas ty allt är frid och fröjd i ankdammen.

Är det någon som har en fobi är det vänstern vars sanningsfobi gett ytterst obehagliga symptom under de senaste dagarna, med allt från hån och smutskastning till dödshot.

PrintFriendly Share



Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt