POLITIK Det har som vanligt orerats i gammelmedia efter Jimmie Åkessons tal i Almedalen på söndagen. Det var lite rasism, nazism och det vanliga pladdret från the usual suspects. Att den vanligtvis vettiga Per Gudmundson också känner sig manad att ansluta sig till mobben och gå till attack tyder på att han känner sig tvungen att skapa ett ”alibi” efter stormarna kring hans artikel om norsk brottsstatistik.
Angrepp på etablissemanget för att själv framstå som utmanare. Påståenden om att stå ovanför höger-vänster-skalan. Referenser till ett svunnet folkhem – därtill jämförelser med Per Albin som torde vara oöverträffade vad gäller fräckhet i svensk politik. Och trots veckans längsta tal blott en enda konkret programpunkt: tuffare tag mot brottslingar.
Renodlad populism, alltså, men så skickligt genomförd att det står klart att partiet inte blir en dagslända.
Nedanför artikeln finns en drös kommentarer, bland annat av vår egen moderator ”Mimmi Mus” som träffsäkert analyserar läget:
Vilket politiskt parti är inte ”populistiskt”? Per Gudmundson borde läsa på vad som menas med populism.
Alla partier i Sveriges riksdag kan sorteras in under epitetet ”populistiskt”. Man vädjar till väljarna om deras röster. Lockbeten i form av skattesänkningar, förmånliga regler i bidragssystemet eller försäkringssystemet, miljöåtgärder och vad allt som kan locka väljarna till det egna partiet. I många fall genomförs aldrig löftena.
Per Gudmundson brukar vara läsvärd pga. att han inte traskar i de politiskt korrekta hjulspåren. Men alla måste vi ju värna om vårt eget levebröd, så även P.Gudmundson.
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
