TERRORDEBATTEN I kommentarsfälten under Per Gudmundsons senaste ledare skriver en Marcus33 följande:
Vad som krävs nu är besinning och klarsyn från alla sidor.
”Särskilt gäller detta dem som har makten i samhället, i debatten. Detta kan låta kontraintuitivt, att det är mångkultursidan, vänsteraktivisterna, krönikörerna, tyckarna i riksmedia som måste tänka över sin hållning. Trots allt känner dessa väl att de fått vatten på sin kvarn, att högerextremismen, till vilka de räknar Sd och alla invandringskritiker, nu visat sitt rätta ansikte och nu VERKLIGEN ska tas om hand, tryckas tillbaka med mångdubblad aktivism. Åsiktsregistrering, censur, straffåtgärder, omskolning, vad för åtgärder är nu inte legitima, kan de undra?
Den skada de då gör är enorm för framtiden: våld och hat gror bäst i polariseringens drivhus. Terrorism finns per definition inte i gråskalan, i kompromissen, i dialogen: terrorismen är svartvit. Lika svartvit, demoniserande som etablissemangets kampanj var inte bara mot Sd, utan den folkliga reaktion mot mångkulturprojektet som Sd är den enda politiska kraft av betydelse att fånga upp.
Sverige HAR en extrem invandringspolitik (i den objektiva betydelsen ”utan internationellt motstycke”). I ett resonligt samhälle, i en fungerande demokrati MÅSTE det finnas ett utlopp för opposition mot denna omvälvande förändring av människors vardag. Så har det inte varit, det har i Sverige inte funnits någon fundersam, resonlig gråskala. Ett diskussionsklimat som är så kontrasterat där det bara finns ett AV och ett PÅ, svart och vitt, där de enda alternativen är ”världens mest ambitiösa mångkulturprojekt” och ”etnisk rensning och koncentrationsläger” är inte sunt. Där ett försiktigt ”Vi kanske skulle minska invandringen till en europeisk snittnivå, hörni?” möts med fasa och militanta rop ”Rasismen bort från våra gator!”.
Säga vad man vill om Sd, men de har inte makten. De är små, svaga aktörer än så länge och oavsett vad de ”verkligen tycker” eller deras ursprung så ÄR de demokratiska, de verkar inom alla lagens råmärken och varje övertramp uppmärksammas skoningslöst av etablissemanget, makten. Är Sd inte ett nödvändigt och legitimt demokratiskt utlopp för vad som är ett rimligt önskemål, en minskad invandring, en normaleuropeisk invandring? Eftersom alla andra partier abdikerat frågan, har de då rätt att misskreditera en folklig oro för att det har ”fel” förespråkare i parlamentet?
Vad händer om demoniseringen, det svart-vita, det polariserade svenska samtalet nu blir ännu mer extremt, om hatet mot det ”onda” blir ännu mer uttalat? Vilket samhälle får vi då? Är det inte nu istället dags för vårt etablissemang att ta vanliga människors vardagliga oro på allvar och öppna en ärlig dialog om hur vårt samhälle förändras och ifrågasätta om det är deras uppgift, deras rätt att påtvinga andra en visonär globalism som bevisligen har stora problem, stora kostnader som följd?
Är det inte dags att inse att Sd inte är det där polariserat onda det utmålats som i svensk debatt? Det sant onda, det absoluta, kompromisslösa hatet, det såg vi i Norge. ”
I flödet av alla hysteriska journalisters svammel och proffstyckare på steroider är det svårt att finna något balanserat och någurlunda sansat. DN Ledare har dock lyckats med det konstycket.
Människor som inte förespråkar terror är inte skyldiga när någon begår terrordåd i deras namn. Men massmorden i Norge ger ändå skäl att tänka över tonen i det offentliga samtalet.
[..]
Det finns ytterst få aldrig så goda ideologier, om ens någon, som inte orsakat onda handlingar. Vi måste våga kritisera åsikter vi ogillar, ibland i starka ordalag. För mycket självcensur kan ställa till stor skada för yttrandefriheten och därmed demokratin.
Det är de som förespråkar våld, de som utövar våld, som är skyldiga till våldet. Inte de som delar deras värderingar men för fram dem med fredliga medel.
Men, och detta är en viktig invändning. Språket har betydelse, orden har vikt. Vi har alla ett stort ansvar för att hålla diskussionen på en civiliserad nivå. Det är när orden glider, när vi går från argument till förolämpningar, från sakdebatt till personangrepp, från fakta till fördomar, som våldet hittar en springa i dörren där det kan ta sig in.
Alla som deltar i det offentliga samtalet – i politiska debatter, på nätforum, i insändarspalter – har ett personligt ansvar för att hålla diskussionen på en värdig, civiliserad nivå.
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
