Insändare: En ohelig och kostsam allians

INSÄNDARE Alliansens nya samarbete med Miljöpartiet förundrar nog en del och förfärar många andra. Varför man går in i en ohelig allians med ett parti som står väldigt långt från regeringen i de flesta frågor, vittnar om den desperation Reinfeldt just nu känner. Att regera i minoritet tilltalar nog inte en man som öppet tjurar när den egna politiken inte får den genomslagskraft han hoppas på. Miljöpartiet å sin sida jublar nog inombords, för makt är vad som eftersträvas från det hållet och det visar inte minst det faktum att Mp är det parti som både oftast och lättast vänder kappan efter den vind som blåser. Det är svårt att säga om de vänstersocialistiska väljarna i Miljöpartiet ser mer negativt på samarbetet med kapitalisterna i M, än de kapitalistiska väljarna i Moderaterna ser på samarbetet med vänstersocialisterna i Mp. Jag tror säkerligen att det finns väljare och kanske även politiker i bägge lägren som känner sig både konfunderade och svikna.

När Agenda den 18 september intervjuade statsminister Fredrik Reinfeldt om situationen att regera i minoritet och samarbetet med Mp i synnerhet, avslöjade han sin innersta agenda på ett närmast pinsamt sätt. Vi vet att Fredrik Reinfeldt vurmar för mångkulturen och säkerligen har han låtit partipiskan vina över de moderata ryggar som tillhör partikamrater som inte riktigt delar hans ställningstagande. Säkerligen är Tobias Billström en av de som sitter med uppfläkt rygg under kavajen. Att invandringspolitiken ligger statsministern varmt om hjärtat har vi nu fått bekräftat och trodde vi egentligen något annat? Vi fick också veta i Agenda att regeringens samarbete med Miljöpartiet i invandringsfrågor, beror på att Fredrik Reinfeldt vill stänga ute Sverigedemokraterna från något som helst inflytande i denna fråga och att han känner sig stolt över att Sverige gått en helt annan väg än övriga Europa när det gäller förhållningssättet till de högerpopulistiska partierna, som han uttryckte det.

Han är inte lite kaxig, vår statsminister, för det han sade var att han och Sveriges regering har en bättre syn på invandringspolitiken än någon annan europeisk regering och regeringschef. Kan tyckas märkligt när Reinfeldt själv, tillsammans med övriga partiledare i Alliansen och oppositionen ständigt talar om att integrationen har misslyckats. Det behöver han dock inte tala om, då spåren av detta misslyckande syns varje dag och blir alltmer påtaglig i allt fler människors vardag. Mer oroande är att Sveriges statsminister tillsynes verkar vara kapabel att tillsätta åtgärder som sätter vår demokrati och inte minst vår välfärd på spel, allt för att inte ge SD ett uns av inflytande. Den nyhet som nådde oss den 18 september och som talade om att barn till illegala flyktingar ska ha rätt till fri skolgång och att id-lösa somalier ska få rätten att återförenas med sina lika id-lösa barn i Sverige, var enligt Reinfeldt det första steget i samarbetet med Miljöpartiet när det gäller invandringsfrågor. Detta borde oroa många då Mp tillsammans med Vänsterpartiet anses vara de två partier som vill driva den mest extrema invandringspolitiken, se de största lättnaderna i asylpolitiken och där också krav på fri invandring har höjts. Vilka åtgärder som kommer att ingå i steg två, steg tre och eventuellt fler steg, återstår att se. Bevisligen är regeringen Reinfeldt beredd att gå väldigt långt när det gäller invandrings- och flyktingfrågor och sätter man sig i knäna på Mp kan vi nog vänta oss en politik som säkerligen kommer att gynna asylsökande och missgynna svenska skattebetalare. Minns att förra gången Miljöpartiet ställde krav på en regering i flyktingfrågor slutade det i en allmän amnesti som gav runt 20 000 gömda flyktingar uppehållstillstånd.

Kan verkligen en svensk statsminister tillåtas att låta egna principer sätta vår välfärd på spel och skapa ännu större sprickor i det svenska samhälle som skapat allt bredare sprickor de senaste tjugo åren? Vem ger honom makten att leka med våra surt förvärvade skattepengar bara för att förhindra att ett demokratiskt invalt riksdagsparti ska få något inflytande? Vilka gynnas egentligen av detta, förutom de som nu lättare ges chansen att komma till Sverige för att avnjuta det uppdukade smörgåsbordet av bidrag? De som redan kommit, de som redan står utanför, de som aldrig kommit in, invandrare, svenskar?

Förutom de flertalet miljarder som redan satsas årligen på ett generöst välkomnade av nya svenskar, avsätts nu 850 miljoner för att de somaliska familjerna ska få återförenas och barnen till illegala flyktingar få gå i skola. Inte ens i Sverige växer pengar på träd och inte ens svenska politiker kan dra fram pengar ur rockärmen, så var tas dessa pengar ifrån? Det är väl ingen djärv gissning att de besparingar som drabbat och fortfarande drabbar vår välfärd, till stor del bottnar i de miljardsatsningar som regeringen Reinfeldt gjort för att lotsa in sin generösa satsning på invandrare och flyktingar i hamn.

Visst finns det pengar. Det har regeringens allians med Miljöpartiet bevisat. Hur länge svenska folket har tålamod med neddragningar och besparingar i välfärdens kärnområden är svårt att sia om. Varje dag hör jag ilskna röster och dessa röster kommer inte bara från Sverigedemokrater, utan väljare till andra partier som nog tänker ta sig en funderare till nästa val. Tyvärr känns det väldigt långt till september 2014 och vad regeringens och Miljöpartiets oheliga allians lyckas åstadkomma under dessa tre år är nog inget jag vill veta. Den hysteriska miljardrullning som redan pågår till flyktingindustrin är mer än vad jag orkar ta till mig.

Stefan K

Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt