LARS VILKS Turerna kring Lars Vilks har varit många under de senaste veckorna. Allt från att ha varit målet för en förmodad terrorattack till att vägras inträde till bokmässan i Göteborg då han anses vara en säkerhetsrisk. Den senare händelsen har väckt en del frågor kring vilken syn branschen själva har kring frågor som yttrande- och åsiktsfrihet. Mats Skogkär, ledarskribent på Sydsvenskan, skriver om den talande tystnaden. Han har tidigare försvarat publiceringen av de så kallade Muhammedkarikatyrerna och kritiserat den förlamande politiska korrektheten.
Och ändå föreställer man sig att en bokmässa borde vara ett tillfälle att stå upp för konstnärlig frihet, för åsiktsfrihet och yttrandefrihet.
Istället blev det tyst. Om möjligt ännu tystare än den ljudlösa diplomati den svenska regeringen kritiseras för i fallet Dawit Isaak.
/…/
Men jämför detta intresse för Isaak, denna totala uppslutning från det svenska åsiktsetablissemanget, med de uteblivna reaktionerna på beskedet att Vilks vackert får hålla sig borta från den fina mässan.
Är det inte något som skaver?
Men det är klart, det är betryggande att kritisera en obskyr skurkregim på en annan kontinent. Det kostar liksom inte så mycket att stämma in med övriga änglar i den kören.
Det är, om uttrycket fortfarande tillåts, hundraprocentigt politiskt korrekt.
/…/
Förföljelserna mot Vilks har pågått i flera år, han har hotats till livet oräkneliga gånger, man har försökt bränna ner hans hem, angripit honom fysiskt. Men på Svenska Pens hemsida går det inte att hitta ett kommatecken om detta.
Det är en tystnad som talar. Men knappast till Svenska Pens fördel.
Om de som står efter Lars Vilks liv varit böghatande, våldsdyrkande, kristna fundamentalister hade den tjattrande klassen gissningsvis kämpat med näbbar och klor för att komma först och högst upp på barrikaderna.
Nu är de inte kristna.
Och då blir det problematiskt.
Då blir det tyst.
En förlägen, lätt besvärad tystnad.
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
