GAMMELMEDIA I går, söndag, var det exakt tio år sedan den spektakulära islamistiska terrorattacken mot World Trade Centers två torn i New York. Något som uppmärksammades ordentligt i samtliga medier. SVT direktsände från minnesceremonin i New York och hade bjudit in diverse gäster, bland annat Mona Sahlin. Många har reagerat på hur SVT valde att belysa det hela. Man talade inte mycket om problemet med den dödliga islamismen och terrorismen i världen utan fokuserade i stället på hur synd det var om alla muslimer och hur hemskt USA varit och är. Johan Lundberg på Axess, en av få kvarvarande svenska medier som tar sitt journalistiska uppdrag på allvar, skriver om det intellektuella haveriet som präglade de svenska mediernas rapportering på söndagen.
SVT har haft sändningar hela dagen och vid varje tillfälle som jag har tagit del av de i Sverige gjorda intervjuerna, har samtalet kretsat kring hur hemskt USA har betett sig efter angreppen mot New York och Pentagon. Inte vid ett enda tillfälle har jag hört en diskussion om islamism och hur vi ska undvika islamistisk terror. Kanske beror detta på att begreppet islamofobi har kopplat ett allt starkare grepp kring det svenska samhället. Den tesen bekräftas i så fall av att sista gästen under sändningen var Jan Guillou, som vid tiden för attacken utmärkte sig med att vägra delta i en tyst minut för offren. Detta efter att Mona Sahlin var inbjuden för att berätta hur hon dagen efter attentatet besökte en moské för att uttrycka sin sympati med svenska muslimer. (Tankeexperimentet att applicera denna sorts programidé på en minnessändning om Utöya känns bara alltför lättköpt för att ens nämnas.)
Så visst har det hänt någonting under dessa tio år. USA och deras allierade tycks visserligen ha desarmerat al-Qaida väsentligt. Och överhuvudtaget lyckats avvärja flera planerade terroratteentat från islamister. Men samtidigt har motsättningar skärpts. Irak- och Afghanistan-krigen har bidragit till att USA:s statsfinanser gröpts ur. Den som försvarar västvärldens värderingar har i allt högre grad kommit att karakeriseras som högerpopulist. Kritik mot islamister har åtminstone i Sverige försetts med en allmänt accepterad sjukdomsbeteckning, vilken numera i allt högre grad kommit att omfatta även människor som tar Israels parti i Mellanösternfrågan. Antisemitismen kan därmed breda ut sig mer oproblematiskt vilket iockså är fallet.
Tio år efter terrordåden den elfte september 2001 och några månader efter terrordåden i Norge tycks samtalsklimatet i Sverige helt förgiftat på grund av den motreaktion mot det amerikanska kriget mot terrorn som har mobiliserats under det senaste decenniet. /…/
[...]
När det öppna samhället drabbas av terrordåd kan det ju vara en bra idé att slå vakt om det öppna samhället genom att föra just en öppen diskussion, där man lyssnar på varandra och bemöter argument sakligt.
[...]
Den elfte september 2011 sörjer vi naturligtvis först och främst offren för flygkapningarna och attackerna mot Twin Towers i USA för exakt tio år sedan. Men det finns också anledning att beklaga det sätt på vilket al-Qaidas attacker likt parasiterande maskar har ätit sig in i samhällskroppen.
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
