söndag 5 september 2010

Hälsingland 1986 eller Malmö 2010

INSÄNDARE Stolt invandrarkvinna berättar om ett vackert landskap hon fick fly till när året var 1986…

Det var ett land med humanitet, välvilja, öppenhet och en massa kärlek till sina medmänniskor. Jag minns att mina föräldrar kunde ta långa promenader på kvällarna i det trygga samhälle vi bodde, för att nämna ett exempel så låste vi ALDRIG vår ytterdörr, för vi var så trygga med våra grannar.

När jag idag pratar med min man (äkta svensk man med hjärtat på rätt plats), om hur väl vi togs emot i detta land så håller han fullständigt med.

Under denna tid hade vi någonting som hette välfärd (äkta välfärd), där medmänniskorna var måna om varandra. I skolan hade vi lärare som var snälla och tålmodiga. Under skolavslutningen hade vi dessutom som jag så starkt minns en samlingspunkt som heter Kyrkan där vi brukade sjunga sommarvisor. På skolgården sjöng vi nationalsången när detta land hade sin nationaldag. Jag brukade dessutom gå i söndagsskolan med mina kompisar från det land jag flytt till.

Midsommarafton, ja då var det alltid Små Grodorna runt midsommarstången och en midsommarkrans med massa glada människor, jag minns också landets flagga och dess vackra färger av blått och gult som brukade hissas med stolthet. Jag undrar vart den har tagit vägen förresten? Om man går in på Sverigedemokraternas hemsida kan man som bekant få se färgerna.

Idag bor jag i Skåne och blir så ledsen över utvecklingen, drömmer ibland tillbaka till det land som en gång i tiden var så tryggt och kärleksfullt. Var och varannan dag får vi höra skottlossningar, människor som urholkat välfärden genom att utnyttja socialförsäkringarna, bidragen som skattebetalarna bidragit till sedan många många år tillbaka.

Det finns inget att hämta från statskassan längre och utvecklingen är riktigt skrämmande. Sen finns ju inte besöken i Kyrkan kvar med de gamla sommarvisorna på grund av att det finns barn av annan religion och det kan vara stötande om muslimska barn ska ha skolavslutning i kyrka så därför har man på många ställen eliminerat en hel tradition…

Ofta går jag runt och känner en stor oro inför landets utveckling. En gång i tiden var vi ett I-land, men denna utveckling tar oss istället till att, inom några år, bli ett U-land med en hel del kriser att lösa såväl ekonomiska som sociala om vi medborgare inte tar vårt förnuft till fånga och vågar rösta på ett parti som lyfter islamisering, migrationspolitik och ökningen av kriminaliteten.

Min högsta önskan den 19 september är att rösta in SD i riksdagen så vi kan få ett parti som börjar arbeta med de politiskt korrekta ämnen som många medmänniskor tänker på, men som knappast vågar uttala sig om.

Landet jag beskriver heter Sverige och nu är det dags att ta tillbaka det…

Hälsningar

Arbetande (chef på en institution) invandrarkvinna som röstar rätt den 19 september!

PrintFriendly Share/Bookmark



Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt