MEDIA Den gamle respekterade räven Ulf Nilsson, vars yrkesliv inom journalistiken sträcker sig 60 år bak i tiden, har skrivit en ny osande krönika daterad 31/8, denna gång där halva textmassan handlar om invandringen och dess plus och minus. Tydligen var den obekväm för chefredaktören för krönikan var svår att finna. Flera tipsare läste den i pappersversionen men kunde sedan inte finna den i nätupplagan. Och mycket riktigt, den fanns inte listad som senaste krönika i hans presentationsspalt. Nu har den hittat dit märkligt nog men det tog också flera dagar.
I debatten om dagens verklighet måste i n v a n d r i n g e n, som är en del av befolkningsutvecklingen, analyseras. Taktiken att låtsas som om Sverigedemo-kraterna inte finns är lika förkastlig som föraktlig. Återigen är det som krävs en sann beskrivning av VERKLIGHETEN. Hur många invandrare finns det i Sverige? Var bor de? Hur många har kommit under de senaste 20 åren? Hur många arbetar – och med vad? Hur många är äldre anhöriga och lever på bidrag – till vilket de är berättigade – och hur många är barn?
Och, även om det kommer att stämplas som rasistiskt, intolerant och jag vet inte vad: hur stor del av Sveriges befolkning bekänner sig till islam? Hur många procent av dömda brottslingar är födda i något annat land än Sverige? Bokstavligen varje dag får jag, via nätet, larmrapporter, så gott som alltid från främlingsfientliga – och ibland vettskrämda – svenskar. Man ”slår larm” om att invandringen kostar landet, alltså dess skattebetalare, x miljarder per år. Det är uppenbart att det drar ett spöke genom landet och att rädsla, för en förändring som skrämmer, smyger sig in i vanliga svenskars fikasnack ofta, ofta.
En effektiv politik för rättvisa åt alla – födda svenskar, liksom invandrade – en sådan politik måste bygga på fakta, att vi ser hur VERKLIGHETEN ser ut. Att kräva detta är inte rasism, det är sunt förnuft. Vet väljaren inte hur verkligheten ser ut – får vissa frågor aldrig svar – blir det lättare för extremister att locka till sig skrämda och förvirrade väljare.
Jag tycker inte att de statsbärande partiernas politiker (ja, jag räknar in de rödgröna där) har ägnat frågan – som är oerhört viktig för Sveriges framtid – det intresse den förtjänar. Överhuvudtaget anser jag att kampanjen hittills mest handlat om att k ö p a väljare. Att dela ut kontanter är som bekant förbjudet, men l o v a får man. Butler på tunnelbanan, hipp,hipp! Det dummaste förslaget genom tiderna! Alla vill ge oss pensionärer mer pengar, ja om, utifall, om ”resurserna” tillåter ”framöver” och ingenting annat ter sig viktigare. Stora ord, fett valfläsk, floskler. VERKLIGHETEN lyser dessvärre i stor utsträckning med sin frånvaro.
Expressen
Ulf Nilsson har omnämnt PI två gånger i sina tidigare krönikor – i positiva ordalag dessutom vilket är mycket hedrande.
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
