ABSURDITET Politiskt Inkorrekt har tidigare berättat om en del helt absurda bidragsärenden som efter att ha valsat runt i diverse instanser till slut avgörs via överklagande i kammarrätten. Minns exempelvis damen som ville ha retroaktivt barnbidrag fast barnen under den aktuella perioden inte ens bodde i Sverige…
Dagens lilla sedelärande historia handlar om den syriske medborgaren Wasim Al Hrera, född 1981-07-20, och hans krav på bidrag.
Wasim, som alltså är 29 år gammal, hade ett med syriska mått mätt bra och fast arbete i hemlandet, med bra lön. Så skulle han då till att gifta sig. Bruden, den 19-årig gymnasie-eleven Nathalie Maher Gorgis, bodde dock i Sverige vilket föranledde att Wasim lämnade sitt jobb och hemland för att bosätta sig i Sverige istället.
Nathalie Maher Gorgis bor dock hos sina föräldrar i ett radhus som inköptes tio månader innan Wasim gör entré. Han kan ingen svenska och har därför ytterst små möjligheter att få arbete så han kan försörja sin blivande hustru (som ju fortfarande går i skolan), vilket svensk lagstiftning kräver. Vid tillfället låg denna försörjningsbörda istället på hennes föräldrar.
Så Wasim flyttar in i radhuset, vilket känns som en tämligen logisk lösning som situationen är. Han tillerkänns också försörjningsstöd som ensamstående. Detta anser dock inte Wasim vara tillräckligt utan han ansöker också om bidrag för att betala den hyra som han uppger hans blivande svärföräldrar kräver honom på.
Som stöd för sitt krav visar han upp ett tveksamt hyreskontrakt samt kvitton som då skulle visa att han betalt 5 000 kronor/månad i hyra till Nathalies föräldrar. Beslutande instans ifrågasätter dock äktheten i de kvitton på betald hyra som Wasim Al Hrera lämnat in i samband med ansökan.
Det är inte troligt att han har betalat hyra för november och december 2009 samt januari 2010 med totalt 15 000 kr när han under samma period endast har beviljats försörjningsstöd med 4 568 kronor, vilket inte ens täcker en månadskostnad. Eftersom han inte har haft pengar att betala hyran måste äktheten i kontraktet ifrågasättas.
Socialnämnden i Botkyrka kommun väljer därför att avslå Wasims krav då man inte finner att bevisunderlaget håller måttet. Wasim överklagar då till förvaltningsrätten som gör en annan bedömning än socialnämnden och tillerkänner Wasim de äskade bidragen. Rätten bedömer kontrakt och kvitton som äkta, men ifrågasätter inte hur Wasim kunnat betala 5 000 kronor i månaden i hyra på en inkomst utgörande 4 568 kronor kronor.
Dags då för nästa överklagandevända. Socialnämnden i Botkyrka väljer att dra ärendet till kammarrätten. Där går man helt på socialnämndens argument och desavouerade tack och lov förvaltningsrättens utlåtande.
När man läser om ärenden likt dessa så kan man inte undgå att slås av vissa märkligheter. Hur kan en syrisk man, nyss kommen till Sverige, äga sådana kunskaper om det svenska bidrags- och rättssystemet att han kan dra ett ärende genom rättsväsendet på ett sätt som skulle kunna få vilken svensk rättshaverist som helst att bli grön av avund? Att kvalificerad juridisk hjälp står till förfogande står väl dock klart, men vem betalar för det?
Och hur många miljoner kronor, för att inte säga tiotals miljoner, kostar dessa absurda bidragsöverklaganden svenska skattebetalare årligen?
Stockholms kammarrätt mål 1592-10
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
