tisdag 17 augusti 2010

Revolutionärer eller framtida riksdagspolitiker?

INSÄNDARE Det är en naturlig drift för många ungdomar att revoltera mot vuxenvärlden. De politiska ungdomsförbunden utgör givetvis inget undantag, då de många gånger kräver en politik som är raka motsatsen mot moderpartiets. Ungdomars revolt är inte alltid så allvarligt menad, utan bygger ofta på naivitet, omognad och ett rop på uppmärksamhet. Detta går över hos de flesta när de själva tar klivet in i vuxenvärlden och upptäcker vad som finns där och hur verkligheten i själva verket fungerar.

På de politiska ungdomsförbunden och inte minst dess främsta representanter borde man dock ställa lite högre krav. Vi pratar här om personer som har ett framtida mål att leda Sverige och som ämnar sitta i det politiska finrummet och ta beslut över Sveriges och svenska medborgares välstånd. Att läsa ungdomsförbundens agendor och höra dem i debatter framkallar ibland en huvudskakning, en fundersam eftertanke och ibland ett litet hånfullt fniss.

Menar de allvar eller ligger det i revoltens grundidéer att framföra en politik som de flesta vet är ogenomförbar? Frågan är om inte ungdomsförbundens inställning i invandringsfrågan tillhör de mest häpnadsväckande? Så här beskriver i korthet de politiska ungdomsförbunden sin invandringspolitik:

  • MUF (Niklas Wykman) "Vi bör forstsatt ha en generös flyktingpolitik och som alliansregeringen öppnat upp för större arbetskraftsinvandring."
  • LUF (Adam Cwejman) "Människans rörelsefrihet och hennes rätt att röra på sig står över allt annat. Därför är vi i Liberala ungdomsförbundet för fri invandring."
  • CUF (Magnus Andersson) "CUF tror på fri invandring. Alla människor förtjänar och tjänar på att röra sig fritt i världen. En gräns är ett misslyckande."
  • KDU (Charlie Weimers) "Nej till lagda förslag om försörjningskrav till förmån för ett mer generöst system med försörjningskrav."
  • SSU (Jytte Gideland) "SSU kräver att positiv särbehandling av underrepresenterade grupper införs på arbetsmarknaden."
  • Grön Ungdom (Maria Ferm) "Vi vill skapa fler sätt för människor att ta sig till EU och Sverige, som arbetskraftsinvandring eller att kunna söka asyl från ambassader ."
  • Ung Vänster (Ida Gabrielsson) "Alla människor skall ha rätt att söka asyl i vårt land och alla som faller in under FN:s flyktingkonvention skall få stanna."
  • SDU (Erik Almqvist) "Kraftigt begränsa den utomeuropeiska invandringen."

Vill ni veta mer om respektive ungdomsförbunds politik, rekommenderar jag att besöka deras hemsidor. Jag lovar att det finns tillfällen att sätta morgonkaffet i halsen, så tacka er lyckliga stjärna att dessa ungdomar inte sitter i riksdagen, eller ännu värre, i en svensk regering. Vilka ungdomsförbunds politik som bäst gynnar Sverige och oss som bor här får ni själva ta ställning till.

Om man nu vill öppna våra gränser, ta emot fler invandrare och införa generösare flyktingregler måste man väl ändå kunna ställa krav på en finansiering av denna politik och att de som kräver detta redovisar hur politiken ska fungera i praktiken och tänker då främst på arbets- och bostadsmarknaden. Dessa är idag en katastrof som inte minst drabbar våra ungdomar.

Det vi nu ser ske i våra förorter skylls nästan alltid på ett utanförskap, arbetsbrist, trångboddhet, sysslolöshet och en allmän negativ bild på samhället. Med detta i baktanke ter sig ungdomsförbundens krav än mer märkliga, för hur kan man begära att integrationen ska lyckas när man varje år tar emot fler nya människor än det byggs bostäder och skapas jobb?

Att sitta och kommentera verkligheten och försvara sina åsikter med enkla ord som att "Det bara är att bygga nytt och tillsätta resurser för att skapa nya jobb" är inte det minsta trovärdigt. Vore det så enkelt skulle vi inte ha den arbetsmarknad och den bostadssituation vi ser idag.

Ungdomsförbunden måste på ett mer seriöst sätt kunna redovisa hur deras politik i framtiden ska finansieras, hur bostadsbristen ska lösas och hur arbetsmarknaden ska skaka fram 100 000-tals nya jobb. Ingen boende i Sverige gynnas av den situation vi lever under idag och att som ungdomspolitiker prata om öppna gränser, fri invandring, generösare flyktingregler, flyktingamnesti, större resurser till integrationen när vi redan befinner oss i en situation där vår svenska välfärd i de facto är på väg att haverera, måste man ställa frågan om partiernas ungdomsförbund ämnar bli våra framtida riksdagspolitiker eller revolutionärer med fortsatt flummiga åsikter?

Stefan K

PrintFriendly Share/Bookmark




Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt