POLITIK/MEDIA Om Sverigedemokraterna tar sig in i riksdagen kommer ett flertal portar som tidigare varit stängda plötsligt att slås på vid gavel. Först och främst utgår ett partistöd som baseras på valresultatet. Detta miljonbelopp kan SD nyttja till att få större genomslagskraft i kontakten med väljarna. Partiets företrädare får dessutom tillgång till riksdagens utredningstjänst kan följaktligen beordra statliga utredningar som en gång för alla fastlägger kostnaden för massinvandringen ur ett flertal aspekter.
Även konstitutionsutskottet blir tillgängligt, och har den fördelen att utfrågningar är offentliga. Ärenden som är aktuella för detta utskott berör bland annat lagstiftning om TV, radio och film, press- och partistöd, tryck- och yttrandefrihet och opinionsbildning. Svenska folket kommer med andra ord få en hel del fakta och sanningar serverade som hitintills dolts av de etablerade riksdagspartierna. Och tro mig, det finns många stenar att vända. Många är de svenskar som kommer sätta frukostkaffet i halsen. Inte minst när Sveriges Radios och Sveriges Televisions smutsiga vandel granskas.
I Dagens Media skriver Mats Dagerlind följande
"På Sveriges Radio fanns exempelvis åtminstone för några år sedan ett interndokument där Eko-redaktionens journalister instruerades att konsekvent omnämna sverigedemokraterna som främlingsfientliga, inga andra ”förskönande omskrivningar” fick användas. Det anbefölls också att bevakningen av sverigedemokraterna vid varje tillfälle skulle ske med ett markerat avståndstagande."
Stämmer Mats Dagerlinds påstående? Finns det direktiv inom SVT och SR som uppmanar reportrarna att alltid omnämna Sverigedemokraterna som främlingsfientliga? Det ligger nära till hands, med tanke på att media och etablissemanget vägrar att prata om Sverigedemokraterna utan att just nämna främlingsfientlighet i samma mening.
Det är precis den typen av frågor som Sverigedemokraterna bör lyfta fram när partiet väl är inne i parlamentet och kan agera med större tyngd. Kräv att få ta del av dessa dokument. Ställ de ansvariga mot väggen. Förhoppningsvis kommer även personer som tröttnat på den politiska falskhet som råder inom statliga verk läcka liknande interndokument till Politiskt Inkorrekt.
Låt oss titta på hur SVT och SR utmålar sig själva:
Sveriges Radios policy stipulerar följande regler för nyhetsredaktionen Ekot "Ekot ska använda ett vårdat, opartiskt, begripligt och korrekt språk. Det betyder att värdeladdade ord eller begrepp ska undvikas, liksom fack- och byråkratspråk. Nyhetsspråket skall vara välavvägt, nyanserat, omväxlande och precist."
samt
"Vår grundregel är att nyhetsförmedlingen är konsekvensneutral. Att en part kan vinna eller förlora på vår publicering är inget skäl för oss att avstå. Vi sänder det som är viktigt enligt relevans- och saklighetskraven. Det är inte nyhetsförmedlarens sak att ta hänsyn till vem som gynnas eller missgynnas av en viss nyhet."
Trots dessa regler så använder man sig således av det värdeladdade ordet "främlingsfientliga" i alla sammanhang som Sverigedemokraterna omnämns, och döljer konsekvent etniciteten på invandrade våldtäktsmän och våldsmakare. Ibland kallas kriminella utlänningar för Rinkeby-Johan. Allt för att inte spela de "främlingsfientliga" Sverigedemokraterna i händerna. Är det att vara konsekvensneutral?
Både SVTs och SRs Sveriges Radio sändningstillstånd, som regeringen beslutar om, säger att företagen ska utöva sändningsrätten "opartiskt och sakligt samt med beaktande av att en vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet".
Källa: SR
Efterlevs dessa vackra ord inom SVT och SR? Jag har tittat på de 25 ärenden som under 2009 och 2010 har anmälts till Granskningsnämnden (från den 1 augusti Myndigheten för radio och tv), och där Sverigedemokraterna utmålas i diverse statliga tv- och radioprogram som ett främlingsfientligt eller rasistiskt parti. Frågan gäller om programinslagen var opartiska eller ej.
Blir ni förvånade om jag berättar att i samtliga 23 avgjorda ärenden antingen avskrevs eller friades inslagen från anklagelser om opartiskhet? Inte ett enda inslag ansågs ha passerat gränsen när det gäller att svartmåla Sverigedemokraterna. Två av fallen är ännu inte avgjorda (båda berör inslag i samband med Staffan Gisings avhopp från SD).
Är det rättvisa beslut? Döm själva. Jag tar här upp två exempel på inslag som Sverigedemokraterna anmält till Granskningsnämnden:
I ett ärende spydde Anna-Lena Lodenius ut sitt hat mot Sverigedemokraterna i radioprogrammet God Morgon Världen i P1. Hon sa bland annat att SD inte har den "grundläggande solidaritetssynen och syn på allas lika värde". Vidare hävdade hon, oemotsagd, att om Sverige skulle styras av Sverigedemokraterna skulle landet få en ekonomi som "fullständigt kapsejsade" och deras ekonomiska politik och syn på invandring och globalisering skulle innebära "en katastrof för Sverige".
Ren skrämselpropaganda, med andra ord.
Sverigedemokraterna anmälde inslaget till Granskningsnämnden eftersom partiet ansåg att det stred mot kravet på opartiskhet. Partiet kritiserade följande påståenden som Anna-Lena Lodenius gjorde i inslaget och som man ansåg är helt verklighetsfrånvända och som fick stå helt oemotsagda samt sagda utan några vidare motiveringar:
- Sverigedemokraterna står inte för alla människors lika värde demokrati och partiet har en helt felaktig verklighetsbild
- Partiet har inga lösningar på problem i Sverige
- Med Sverigedemokraterna vid makten skulle ekonomin kapsejsa och det skulle leda till katastrof för Sverige med massarbetslöshet som följd.
Sverigedemokraterna vände sig också mot att programledaren inte var mer kritisk till vad Anna-Lena Lodenius sa samt att partiet självt inte fick kommentera kritiken. SD ansåg att det inte är tillräckligt att programledaren enbart avhåller sig från att hålla med för att kravet på opartiskhet ska vara uppfyllt.
Granskningsnämnden friade detta inslag med bland annat följande motivering:
"Om allvarlig kritik riktas mot en klart utpekad part ska dock den kritiserade få bemöta eller kommentera kritiken. Nämnden anser dock inte att kritiken var så långtgående att den krävde ett bemötande. Inte heller anser nämnden att programledarens förhållningssätt innebär att inslaget strider mot opartiskhetskravet."
SD anmälde även ett annat inslag i Gomorron Sverige där Anna-Lena Lodenius (återigen) och Mats Wingborg i direktsändning hävdade att Sverigedemokraterna har andra åsikter än vad partiet de facto har. De sa att Sverigedemokraterna "står för en unken svenskhet, att partiet saknar politik och att partiet står för en apartheidpolitik".
SD svarade att duons uttalanden "saknar fullständigt verklighetsförankring", och menade att det var orimligt att dessa påståenden fick stå oemotsagda. Sverigedemokraterna ansåg att partiet borde fått möjligheten att bemöta kritiken samt att programledaren borde haft en mer kritisk inställning till gästerna.
Granskningsnämnden friade även detta inslag och angav bland annat följande chockerande motivering:"
SVT vill även påpeka att Granskningsnämnden i flera avgöranden funnit att det mot bakgrund av Sverigedemokraternas principprogram inte strider mot kraven på opartiskhet och saklighet att beskriva partiet som främlingsfientligt."
Läs gärna detta citat en gång till! Här ger således statliga Granskningsnämnden carte blanche till alla politiska motståndare att få kalla Sverigedemokraterna främlingsfientligt i statstelevisionen, trots att det inte finns några som helst belägg för detta i partiets principprogram. Sverigedemokraterna är utan tvekan kritiska till den förda invandrings- och integrationspolitiken. Men är partiet fientligt inställda till främlingar? Absolut inte!
De ledamöter i Granskningsnämnden som fattade det här beslutet var följande personer: Kerstin Calissendorff, Jan-Erik Billinger, Maria Edström, Jesper Strömbäck, Nina Wormbs, Annika Åhnberg och Henrik Jermsten.
Låt oss titta lite närmare på denna "opartiska" skara individer:
Kerstin Calissendorff är justitieråd i Högsta Domstolen (HD). Hon befordrades till HD av den förra socialdemokratiska regeringen. Kerstin är domarkollega i HD med Leif Thorsson, 65 år, som dömdes 2005 för att ha köpt sexuella tjänster av en 20-årig gymnasist som han "hittat" på den statsfinansierade organisationen RFSL:s hemsida.
Jan-Erik Billinger är chef för Svenska Filminstitutets avdelning Filmarvet. Sedan slutet av 1980-talet arbetade Jan-Erik på Statens kulturråd med barn- och ungdomskultur, konstpolitik och utveckling av den regionala kulturen. Jan-Erik kandiderade till kommunfullmäktigeval 1998 för Socialdemokraterna.
Maria Edström är forskare och lärare vid Institutionen för journalistik och masskommunikation vid Göteborgs universitet. Hon är väldigt engagerad i genusfrågor. Maria arbetade i början av 1990-talet på Kulturnytt i P1 och har även varit teaterkritiker. Att påstå att hon hyser vänstersympatier är nog ingen vågad gissning.
Nina Wormbs är forskare och lärare vid KTH. Hon deltar i ett projekt med titeln ”Modeller, medier och klimatförändring i Arktis: Modeller för global uppvärmning och ekosystem i möte med politik för hållbar utveckling”. Citat från hennes blogg: " Kärnkraften är, tyvärr, dagens industri, och gårdagens hopp. Sol, vind, vatten och bio är dagens hopp, och morgondagens industri."
Jesper Strömbäck, professor i politisk kommunikation vid Mittuniversitetet, har varit politiskt aktiv för Folkpartiet i sin ungdom, men har också uttalat sig positivt om socialdemokraterna vid ett flertal tillfällen, bland annat i tidningen Arbetaren.
Annika Åhnberg var under 1970-talet aktiv i Förbundet Kommunist, under 1980-talet fram till 1992 vänsterpartist, och därefter socialdemokrat.
Henrik Jermsten är jurist och sitter i Regeringsrätten. Ett regeringsråd sitter fram till sin pensionering. Henrik var i sin ungdom medlem i det radikala punkbandet DT & The Stoodes med hits som "Döda Kennedy".
Det ska också påpekas att samtliga ovannämnda personer är kollegor i Granskningsnämnden med Arash Mokhtari, som är pressekreterare på Röda Korset, journalist och projektledare på Quick Response, som granskar nyhetsrapporteringen om invandring, integration och främlingsfientlighet.
Som ni ser är det en gedigen rödgrön konstellation som sitter och fattar beslut att man oemotsagt får ljuga om Sverigedemokraterna i SVT:s och SR:s program. Ett hårt vänsteranstruket gäng som ska ge sken av att vara "opartiska".
Värst av allt? Jo, som vanligt har svenska folket ingen aning om hur sakförhållandena ligger till.
Theodor
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
