INSÄNDARE Efter den fruktansvärda tragedin som drabbat vårt
broderland känner många med mig att Norges sak är vår. Samtidigt har min medkänsla med drabbade norrmän blandats med en irritation över svensk medias hantering av invandringskritiker. Sverigedemokraterna jagas med blåslampa som aldrig förr och media gör allt för att förknippa partiet med den norske terroristen, eftersom båda vågat kritisera det mångkulturella samhället.
Att Sverigedemokraterna tagit avstånd från våld och dess företrädare mer än andra utsatts för allt ifrån mordförsök till diskriminering i arbetslivet – något som media sällan reagerar över – är tydligen inte relevant i sammanhanget. Tanken att sverigedemokrater har större likheter med terrordådets offer medan deras aggressiva motståndare snarare påminner om terroristen tycks inte ha slagit någon.
Än större blir hyckleriet när personer som Ali Esbati, under vars ledning Ung Vänster samlade in pengar till terrororganisationer som angriper civila, och Mona Sahlin, som drivit att svenskar ska diskrimineras på grund av sin etniska bakgrund, framställs som om de stod på den goda sidan. I samma anda glorifieras islam, trots att flera muslimska organisationer tagit på sig ansvaret för dådet innan gärningsmannen blev känd. Och trots att islams profet Muhammed själv förde erövringskrig och gjorde krigsfångar till slavar eller konkubiner i den mån de inte avrättades.
Att Sverigedemokraterna, precis som alla andra partier, kritiseras är en sak. Själv är jag inte sverigedemokrat och har debatterat partiets politik med ledande sverigedemokrater innan det varit politiskt korrekt att göra så. Vad jag reagerar över är medias ensidighet då man silar mygg för att kritisera Sverigedemokraterna för minsta lilla sak, samtidigt som man sväljer kameler när andra aktörer betett sig uppenbart klandervärt.
Dessutom upprörs jag av att media svartmålar Sverigedemokraterna på osakliga grunder, d.v.s. anklagar partiet för att vara främlingsfientligt, rasistiskt och islamofobiskt som om det vore allmänna sanningar, istället för att förklara vad i partiets politik man reagerar över. Journalister i allmänhet uppträder som besserwissrar gentemot sina läsare, när man å ena sidan vill hindra Sverigedemokraterna från att komma till tals, och å andra sidan talar för läsarna att Sverigedemokraterna är ett hemskt parti utan att ge läsarna möjligheten att själva ta ställning.
När media beter sig så angriper man inte bara Sverigedemokraterna utan även oss andra utanför partiet som håller med om något av det partiet står för, eller som också är kritiska mot dagens invandringspolitik. För det är så uppenbart att det är på grund av Sverigedemokraterna vågat sticka upp huvudet i invandrarfrågan som partiet blir så attackerat.
Även vi utanför partiet, som helt saknar kopplingar till någon organisation som anses vara främlingsfientlig, har nämligen också blivit påhoppade så fort vi framfört någon åsikt på området, såsom att media borde uppmärksamma invandrares brott mot svenskättade lika mycket som det omvända, eller att invandrare som sätter i system att förstöra oskyldiga människors liv borde utvisas. Vi utmålas också som islamofober för att vi reagerar över kvinnodiskriminerande inslag i islams lära, fastän vi inte angripit enskilda muslimer.
Slutligen vill jag understryka att man inte ska dra alla människor över en kam. Det finns schyssta muslimer som väljer att följa de goda delarna av islams lära, skötsamma invandrare som är långt mer toleranta mot invandringskritiker än många svenskar, och även ärliga journalister som försöker vara objektiva i invandringsdebatten. Men just därför att jag inser att man inte kan dra alla över en kam, har jag svårt att förstå varför alla sverigedemokrater så ofta dras över en kam av media och fördöms. Detta är inte bara ett angrepp på dem, utan på hela den demokratiska debatten. Så låt oss alla som inte är sverigedemokrater stå upp för deras rätt att driva sin politik utan att bli förtalade och förföljda. Sverigedemokraternas sak är vår.
Hanna
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
