INSÄNDARE Att företrädare för Sverigedemokraterna hävdar sig så
bra i debatter tror jag beror på att partiet i regel får kritik för sina starka punkter, nämligen att man vågar lyfta fram de problem som invandringen för med sig. För att vinna debatten behöver man bara framföra en någorlunda bra lösning, eftersom motståndarna ofta saknar någon lösning över huvud taget då man inte ens vill se problemet.
Ett bekymmer med detta är att Sverigedemokraternas svaga punkter sällan debatteras. En sådan svag punkt är, menar jag, att Sverigedemokraternas politik är för slapp gentemot invandrare som begår allvarliga brott. Frågan är viktig med tanke på invandrares kraftiga överrepresentation som förövare vid våldsbrott, i synnerhet när det gäller våldtäkter.
Sverigedemokraternas åtgärdsförslag mot invandrarrelaterad brottslighet är att utvisa utländska medborgare som begår allvarliga brott (vilket borde vara en självklarhet men inte alltid görs idag) samt att minska invandringen kraftigt för att förebygga brott i framtiden. Problemet är att partiet hellre än att ta emot människor som inte har ställt till med något, vill skydda grova brottslingar från utlandet som skaffat sig svenskt medborgarskap. Dessa vill man inte utvisa, hur allvarliga brott de än begår.
Själv inser jag att ett land inte kan utvisa sin egen befolkning, i vart fall inte om man saknar kolonier. Inte heller är det rimligt att utvisa utländska adoptivbarn eller människor med invandrarbakgrund som fötts som svenska medborgare, eftersom de inte har något eget land att resa tillbaka till. (Det hindrar dock inte att samhället kan vidta andra åtgärder, såsom kommunförbud och fotboja, när det behövs för att säkra offrets trygghet.) Men den som härstammar från utlandet och tilldelats svenskt medborgarskap senare i livet borde ifråntas detta och utvisas vid allvarlig brottslighet. Det ska inte ske lättvindigt men bör tillämpas vid enstaka brott som är grova, exempelvis våldtäkt, samt vid systematisk förföljelse. Det kan aldrig vara viktigare att skydda grovt kriminella utlänningars rätt till permanent svenskt medborgarskap än att värna deras offers trygghet.
Att vara undfallande mot förövare slår oundvikligen mot offren. Ett exempel på detta är från min egen folkhögskoletid, då jag lärde jag känna en kvinna från Iran som levde på hemlig adress undan sin före detta man, också han från Iran. Mannen hade spolat mer hennes betyg i toaletten och begått incest mot en av deras döttrar. Ändå fick mannen vara kvar i Sverige, medan hon och hennes barn fick leva som flyktingar i vårt land som de flytt till.
Ett annat exempel är den s.k. "smygaren", en serievåldtäktsman från Etiopien som fälldes för några år sedan. Han dömdes för att ha brutit sig in hos en rad ensamstående kvinnor i Bergsjön och våldtagit dem med ett vapen i handen. Ett av hans offer berättade i GT att hon fortfarande levde som i ett fängelse och tillade: "Helst borde han utvisas till sitt hemland, trots att han är svensk medborgare. Vi borde ha en debatt om rätten till fortsatt medborgarskap i Sverige. Så tycker jag, trots att jag själv kommer från ett annat land".
Ett tredje exempel är "Mia", en kvinna med svensk bakgrund i Lisa Marklunds bok Gömda, som förföljdes av sin man som invandrat till Sverige. För att undkomma förföljelsen tvingades hon och hennes dotter söka asyl i ett annat land. Boken är baserad på en sann historia.
Det tragiska med dessa exempel är att inget riksdagsparti, ej heller Sverigedemokraterna, står på offrens sida. Alla partier tycker att det är bättre att de far illa än att förövarna utvisas, eftersom dessa var svenska medborgare vid tidpunkten för övergreppen. När det gäller det andra exemplet skrev visserligen Sverigedemokraternas Richard Jomshof på sin blogg att "smygaren" borde utvisas, men medgav att detta inte var partiets politik. Efter kontakt nyligen med annan ledande sverigedemokrat har jag förstått att detta fortfarande inte är partiets politik.
Tidigare har jag försökt debattera den här frågan med Sverigedemokraterna utan att lyckas, eftersom den person jag utmanade på debatt höll med mig i sak. Nu välkomnar jag en replik från någon ansvarig för partiets politik på området, som kan förklara varför jag och Richard Jomshof har fel när vi anser att förövare från utlandet borde utvisas vid grov brottslighet även om de skaffat sig svenskt medborgarskap. Tala också om hur samhället ska skydda deras offer som lever som flyktingar i vårt land eller rent av tvingas söka asyl i andra länder.
Hanna
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
