lördag 6 november 2010

Moderaternas invandringspolitik i ett historiskt perspektiv

SYLTRYGGSPOLITIK Alliansens största parti Moderaterna har ju sedan den närmast remarkabla omläggningen av sin politik närmast försökt slå knut på sig själva för att försöka vara bättre sossar än Socialdemokraterna själva. Detta tydliggörs inte minst i partiets invandringspolitik som numera inte kan beskivas på annat sätt än ömklig och syltryggad.

Men tittar man bakåt lite i tiden så kan man upptäcka att så sent som år 2000 var det annat ljud i skällan Det året skrev de nio moderata riksdagspolitikerna Margit Gennser, Gustaf von Essen, Göran Lindblad, Cecilia Magnusson, Margareta Cederfelt, Björn Leivik, Cristina Husmark Pehrsson, Carl G Nilsson och Leif Carlson en motion till riksdagen med formuleringar som man idag skulle sätta i vrångstrupen och förfärat avvisa som ”rasistiska tongångar från Sverigedemokraterna.”

Politiskt Inkorrekt återger här valda delar ur riksdagsmotionen 2000/01:Sf5.

Vår invandringspolitik är reglerad och måste så förbli. Den trygghet och välfärd vi vill ge dem som stadigvarande vistas i vårt land, kan inte utsträckas till alla som skulle vilja bosätta sig här utan främst till dem som är flyktingar eller har skyddsbehov och deras familjer samt de som arbetskraftsinvandrar.

Fri invandring och öppna gränser förespråkas av en del. Det är en tilltalande vision men inte möjlig att förverkliga annat än stegvis och i samverkan med andra länder, i Sveriges fall främst med övriga EU-länder. En helt öppen och fri invandring förutsätter en nedmontering av socialstatens förmåner, något som knappast i dag har ett folkligt stöd.

Invandringen måste ha folkligt stöd, vara tydligt utformad och ha en förankring i breda folklager.

Svenskarna och deras politiker måste också tydligt markera sin vilja att försvara de värderingar och de kulturmönster som vi i Sverige uppnått under en lång utvecklingsperiod. Ömsesidig tolerans av olika traditioner och levnadsmönster måste upprätthållas, men det får inte innebära att värderingar och utmanande livsstilar skall accepteras när de står i uppenbar konflikt med de värderingar som vuxit fram i Sverige vad gäller t.ex. synen på jämställdhet och barnens rättigheter.

Det är viktigt att skilja på flyktinginvandring och invandring i övrigt. I massmedia framställs ofta människor som söker asyl och som smugglats in i landet som flyktingar även om deras motiv till att lämna hemlandet företrädesvis är ekonomiska. Flykting är man om kriterierna för skyddsbehov i utlänningslagen är uppfyllda, och då har man rätt till permanent eller tillfälligt skydd.

Om stora flyktingströmmar uppstår skall vår politik vara inriktad på att ge skydd åt så många som möjligt med de begränsade medel som står till förfogande.

Detta skulle faktiskt kunna ha varit skrivet av ett ansvarstagande och Sverigevänligt riksdagsparti som Sverigedemokraterna, men så här motionerade alltså Moderaterna för bara 10 år sedan. Vi fortsätter med mer.

1. Försöka hjälpa och ge bidrag till arbetet att ge skydd inom
konfliktlandets gränser, att i FN:s regi inrätta s.k. safe havens. Här krävs
eventuellt militär eller annan närvaro samt humanitära insatser.

2. Om detta inte går bör flyktingarna erhålla skydd i grannländer eller i
regionen. Här kan humanitära insatser bli aktuella samt kraftfullt stöd ges
till UNHCR m.fl.

3. Om de regionala länderna inte kan ta emot flyktingströmmarna bör
tillfälliga tillstånd i tredje land kunna ges men med klar målsättning att
repatriering sker när förutsättningar finns. Här bör s.k. burden-sharing
praktiseras, något som arbetas med inom EU.

Det finns ingen lagstadgad rätt att söka asyl just i Sverige. Om behov av skydd finns kan detta oftast ges i det land som ligger närmast till, s.k. första asylland. Om en förföljd person ändå reser ända till Sverige för att söka asyl har Sverige en självklar skyldighet att pröva asylansökan om det inte avser fall som skall behandlas i enlighet med Dublinkonventionen, det vill säga hos det signatärland dit den asylsökande först kom.

Missbruk av asylrätt skall stävjas så långt som möjligt. Asyl skall ges till personer som dokumenterat blivit förföljda enligt Genévekonventionens bestämmelser. Det ankommer på den asylsökande att styrka sin identitet och att förete trovärdiga handlingar och att i övrigt samarbeta i asylprocessen. I annat fall skall avslag ges eller när skyddsbehov sannolikt föreligger, ett tillfälligt uppehållstillstånd i avvaktan på fullt klarläggande av identitet och övriga förhållanden. Självfallet måste en asylutredning utgå ifrån att skyddsbehov kan föreligga även om oklarheter finns.

Politiskt Inkorrekt har fetstilat och understrukit vissa delar.

Det här ser ju riktigt bra ut, det skulle kunna vara en politik som man kan ställa upp på. Men vad har vi idag? Sillmjölkar och gummiryggar som frenetiskt avvisar sådant som man själva för 10 år sedan ansåg vara så viktigt att framstående företrädare för partiet till och med lade det som riksdagsmotion.

Var och när under resans gång tappade Moderaterna sin själ? Blev suget efter att få slaska vid maktens köttgrytor så överväldigande så man valde att rätta in sig i den socialliberala mittenfåra där man idag hittar i princip alla riksdagspartier utom Sverigedemokraterna? Sveket mot svenska folket är gigantiskt…

Riksdagsmotionen

Gustaf Janson

PrintFriendly Share



Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt